Den 13 okt 1947 står det kort även så här i dagboken:

I kväll började jag undervisa Lidj Girma i engelska.

Vem detta var vet jag inte, men titeln på denne unge man ”Lidj” antyder att det måste vara en från de framstående familjerna i Nakamte. Men notisen för oss in i detta inläggs tema.

Den 14 okt 1947:

Vi hoppas nu ha funnit vår medhjälpare och tolk i Josef. Han började idag få lära sig mera engelska.

Mamma berättar mer om Josef, Gammada m.fl.  i ett brev till de anhöriga skrivet i mitten av oktober. Gammada har vi träffat på tidigare. Se 17:8 Städaren Torsten.

Nu håller Torsten på att lära Gammada det invecklade metersystemet. Han har undervisat honom nu en längre tid med tanke på att han skall kunna bli bylärare och evangelist i en by som heter Tinfa, 2 tim. härifrån. Gammada har visat mycket stort intresse och förmåga att lära sig räkna. Och så talar han så gärna Guds ord. Nu vill Ni nog bedja också för Gammada. Han arbetar som vanlig arbetare hos oss på eftermiddagen och har ungefär 75 öre om dagen för det. Det är inte så mycket att försörja hustru och fyra barn på. Nu sitter han mitt emot mig vid salsbordet och skriver välskrivning.

I brevet till Thyra Johansson, skrivet samtidigt, skrev hon följande om Gammada:

Han har hittills varit oss till enbart glädje. Han kom alltid med till den bibelundervisning som Torsten haft varje dag i över två månader. Det var ju mest avsedd för icke konfirmerade, men några församlingsmedlemmar kommer också med, och däribland han. Mycket villigt kommer han också till söndagsskolan och hjälper mig att tala till barnen. Nu vet vi att du vill be också för Gammada.

Tillbaka till det andra brevet:

Om en timme skall en pojke hämta den blinde Fejsa och så skall de lära amharinja, Gammada kunde bara läsa gallinja förut. Det är alltså Torstens privata seminarist. Vid ett annat bord sitter en pojke och räknar. Torsten brukar ha honom med till torget, då står han i vår lilla butik och säljer böcker medan Torsten går på torget. Men han behöver lära sig räkna mera. Han har inte så lätt för det, men han vill vara Guds barn, är en av konfirmanderna och en tillgiven pojke. Han heter Kedane.

Så har Torsten en ny elev på sitt rum, han heter Josef. Han är också konfirmand och son till en församlingsmedlem, kanske ett av våra bästa kristna hem. Han kan lite engelska och nu skall Torsten undervisa honom mera för att möjligen kunna få honom som medarbetare och tolk när han skall ut i byarna och i skolan. Vi har bett Gud om att finna en pojke för detta, har frågat ett par pojkar på vår skola i Addis, men de hade så stora framtidsplaner, så att komma in till Lakamte var då inte att tänka på… Därför är vi så glada om vi kan få denna Josef som inte varit i Addis.