1947

NYSTART OCH UPPBYGGNADSARBETE I NAKAMTE

1947 kan sammanfattas med följande ord: SIGNE och NAKAMTE

Mina föräldrars efterlängtade första barn fick de vänta på. Den beräknade tiden går över men den 10 februari föds den lilla flickan. Vi får genom brev vara med på BB. Ja, ”den lilla raringen” dominerar helt informationen som kommer från dem. Signe blir verkligen den röda tråden som finns med i alla brev från dem under året. Den 9 mars var hennes dopdag. Redan innan och strax efter var pappa i Nakamte för att förbereda deras flytt dit. Den 1 april bar det av tillsammans med Elsa och Arne Hansson på en strapatsrik resa.

Väl i Nakamte började en annan strapatsrik tillvaro. Dels får de åter igen skapa kontakt med de vänner de redan fått 1945, men de får också många nya vänner.

Deras arbetsuppgifter kretsade runt:

  1. Renovering av bostaden som de den 1 juni flyttade in i.
  2. Under tiden hade de också börjat arbeta i församlingen. Även där handlade det om praktiska uppgifter men pappa var i gång som predikant och med konfirmandundervisning. Mamma var engagerad både som organist och som söndagsskollärare.
  3. Vidare så var speciellt pappa mycket engagerad i att återuppta en flodträdgård som funnits nere vid floden nedanför kullen de bodde på. Detta gav pappa inte bara vila och avkoppling men de hoppades på att få skörda sådant som kunde hjälpa till med försörjningen. Inte bara sin egen utan även för…
  4. Det barnhem de fick vara med och starta för övergivna barn på sjukhuset.
  5. Och senare på året startade de en flickskola eller som den också kallades – husmodersskolan.

Allt detta och mycket mer kom de igång med under det första året i Nakamte Detta trotts stora ekonomiska problem och en envis magåkomma som mamma drogs med. Det blev inte mindre än tre omgångar behandling för att bli av med magmasken.

De ekonomiska problemen ställer dem verkligen inför stora problem och situationen diskuteras under den årliga Missionärskonferensen i november i Addis Abeba som de var med på.

Men den övergripande känslan var glädjen över Signe och glädje i utmaningarna i Nakamte under första ”hela” året där.