1948

ETT ÅR I NAKAMTE

Hela detta år var min föräldrar i Nakamte. Mamma var bara därifrån under några korta semesterveckor i Ambo under april månad. Då var de i Ambo. I anslutning till dessa gör hon ett tandläkarbesök i Addis Abeba. Pappa däremot var under året i Addis Abeba en handfull gånger och även väster ut två gånger. Dels som med chaufför till Gustav Arén under ”semesterveckorna” men också med anledning av Missionskonferensen i Nedjo under november månad.

Vi har under året fått följa Signe och hennes utveckling under hennes andra levnadsår. Hon var omgiven av barnen som finns på ”övre området” i Nakamte. Hon lärde sig oromo (gallinja) av dessa barn och det var inte utan att hennes föräldrar oroas över att de ska behöva ha tolk för att prata med henne. Hennes barnflicka hette Giggi. Vidare var Signe mycket förtjust i djur får vi höra.

För övrigt var de mycket upptagna av alla barn och ungdomar de hade runt sig i Nakamet. Antalet barn på barnhemmet växte, lika så skolan. I detta arbete hade de stort stöd av ”den utmärkta Karin”. Skolan var delvis en hushållsskola för unga kvinnor. Som praktiska övningar var dessa unga damer engagerade i olika hushålls- och trädgårdsuppgifter.

Flodträddgården var de, speciellt pappa, mycket engagerad i. Där växte det ordentligt trotts att det är tort för övrigt. Rena paradiset.

Bokspridning blev pappas stora engagemang inte minst efter att missionssekreterare Johan Hagner varit på besök och inspirerat honom att fortsätta med detta. I detta arbete hade han flera medarbetare inte minst Gamada som under året blev en mycket nära medarbetare. Tillsammans med honom var pappa ute och predikar på de första predikoplatserna runt Nakamte: Tinfa, Sorga och Boke. Där började pappa också att under året predika på amhariska. Efter att Gamada kommit tillbaka till Nakamte efter en kurs i Nedjo blev det efter ett par turer beslutat att Gamanda ska anställas som evangelist av församlingen i Nakamte. I församlingsarbetet hade Torsten ett nära samarbete med Idosa Gemetchu. Ja, relationen till honom och hans syskon återkommer han till i dagboken.

En annan nära relation har de till en indisk lärare som finns i Nakamte och som hjälper till i församlingen bl.a. med orgelspelning och predikan. Han äter ofta söndagsmiddag med mamma och pappa.

Däremot var relationen med Dr. Cohen på sjukhuset spänd. Inte minst relationen mellan honom och Ruth Perman. Valter Cohen blir alvarligt sjuk och relationen förbättras något i anslutning till detta. Men han beslutade sig under året för att bryta sitt kontrakt med EFS och sluta som läkare i Nakamte. Med tiden ersattes han tillfälligt av en norskmissionsläkare Dr. Lende.