I dagboken den 11 okt 1947 står bl.a.:
Elsa har haft en mycket besvärlig dag. Hon har idag gjort det tredje försöket att få ut askaris-masken. Nu i kväll kom den första.
Om detta och om resultatet skriver mamma i ett brev ett par dagar senare så här:
Har just varit nere på sjukhuset och fått lite avföring undersökt. Till min stora glädje fann de inga maskägg idag. I lördags drack jag medicin för 3:dje gången. Tänk om jag nu är av med dessa fula maskar, det är ju underbart. Dock måste jag kontrollera det efter en tid. Nu är Torsten ute hos arbetarna och gnor för fullt. Han har då arbetat så detta halvår sen vi kom hit. Säkert har han fått dubblet så mycket uträttat för pengarna genom att själv vara med i arbetet.
Notiserna i dagboken denna månad visar på detta slit:
(Fortsättning den 11 okt.)
Jag har också haft en del att stå i. Nu i kväll är tre skolbänkar nästan färdiga. Vi har haft svårt med vatten idag. En mula har inte hunnit med att bära vad vi behövt till chicka (isoleringsmaterial av jord, halm och vatten som används vid husbyggen), murbruk, kalkning m.m. I kväll måste jag på grund av fullständig penning brist låta en del arbetslöner stå inne och att avskeda en del. Gud när sänder Du medel till vår undsättning? Nu sent i kväll har jag förberett mig för bibelskolan i morgon.
Om ekonomin skriver mamma i brevet:
Så besvärligt som det varit nu en tid, har det då inte varit för. Hälften av vår lön har vi lagt i stationskassan, och nu är alla kassor tomma och ändå har vi fått låna av doktorn och av Ruth. En lördag (troligtvis den lördag som är aktuell i detta blogginlägg) hade vi inte så vi kunde köpa en höna till söndagsmiddag. Men så kom en pojke och köpte en bok av Torsten, då fick jag så jag kunde sända till torget efter en höna. Ja, vi vet inte hur det skall bli men Gud vet ju utväg för allt. Vi tycker inte vi gjort något onödigt arbete. Det var ju sätta stationen i stånd vi skulle göra. Men allt blir ju gärna dyrare än man beräknar.
Den 12 okt 1947 står det kort och gott:
Söndag med gudstjänst och söndagsskola.
Jag undrar vad det ekonomiska problemmet berodde på, Paul! Kommunikation, brist på pengar på hemmaplan?
Tack!
GillaGilla
Ganska otroligt hur ekonomin i Sverige (och världen) satte missionärerna i svårigheter. Inget om hur ledningen hemma såg på denne situationen?
GillaGilla
Tack för era kommentarer. Jag har inte hela bilden klar.
Dels var det svåra tider i Sverige. Jag har nämnt något om ”dyrtiderna” i Sverige i: 17:36 Styrelsebeslut. Jag har inte fakta runt EFS ekonomi, underskott m.m. dessa år. Men allmänt var ju faktum den att ransoneringssystemet fortsatte ett bra tag efter andra världskriget. Detta faktum skymtade fram i brevet jag citerade i: 17:24 Ingen ransonering och det ser vi i TV-serien från 40-talet som just nu går på SVT: Vår tid är nu.
I november ägde missionärkonferensen rum och där kommer det fram att de i Etiopien hamnat i ett underskott. Mamma undrar ju i ett brev om de varit slösaktiga. Det skulle då vara de blommiga tapeterna, men även de var ju gåvor. Se 17:22 Nytapetserat och klart.
Om det var problem med själva överföringen än vet jag inte men det kommer vi att återkomma till.
Hälsningar Pau
GillaGilla