1945

OVISSHETENS ÅR

En gång under hösten 1944 fick mina föräldrar missionärerna Elsa och Torsten Persson besked att börja förbereda sig för utresa. Men först var det ovisst vart de skulle resa. Tanzania, Etiopien eller Eritrea?

I denna ovisshet börjad de studera engelska i Helsingborg. Med tiden blir det klart att det är Etiopien som det var meningen att de ska resa till. Den 14 januari var det missionärssändning för dem i Kristianstad. Avfärden skjuts upp på grund av det fortfarande pågående andra världskriget.

I mitten av mars 1945 började Torsten och Elsa dock sin båtresa till Etiopien. Denna båtresa har vi kunnat följa genom många brev som de skrev från båten under pågående krig. Så även denna resa kännetecknas av oro och ovisshet. Det inlägg som toppar besökslistan är 15:12 Intressant brev. I början av april når de Afrika och redan i Kairo nås de av ett telegram att mamma akut behövs på sjukhuset i Nakamte i västra Etiopien. I slutet av april kommer de fram till Addis Abeba och de får bara ett par veckor där och beger sig sedan till Nakamte (Lakamte som de skriver.)

Där får mamma mycket att göra på sjukhuset men pappa var under flera veckor sjuk,  och sedan blir han frustrerad över ovissheten. Han hade inga tydliga arbetsuppgifter att gå in i på grund av att förhandlingarna med regeringen om missionens tomter m.m. inte var klara. Detta ledde också till en konflikt med senior missionären Dr. Söderström på sjukhuset i Nakamte.

Per Stjärne som var ledare för denna första grupp av missionärer som detta år kunde resa till Etiopien fick Kejsare Haile Selassies uppdrag att genast återvända till Sverige och bl.a. rekrytera experter för den Etiopiska regeringens utvecklingsarbete.

Eftersom mina föräldrar inte fick möjlighet till språkstudier hade de svårt att kommunicera men fick ändå kontakt med många i Nalkamte. Men pappa som var en mycket aktiv man klarar inte av att leva i ovisshet och gå ”sysslolös” och bara vänta på att Per Stjärne skulle återvända från Sverige och ta tag i det som behövde organiseras bland missionärskåren. Pappa återvände i slutet av september till Addis Abeba där han fick mycket att göra. Även nu fortsatte ovissheten. Varför dröjer Per i Sverige? Under väntetiden i Addis Abeba fick pappa bl.a. engagera sig i det första flygningarna med Missionsflyget som hade Carl von Rosen som pilot.

I ovissheten om hur framtiden skulle bli och medan mamma arbetade vid sjukhuset i Nakamte och pappa var i Addis Abeba hände att Dr. Söderström blev sjuk i Tyfus och dog.

I november hade missionärerna den första missionskonferensen efter ”förskingringen”. Och strax efter den blev det också beslutat att Elsa skulle sluta sitt arbete i Nakamte och flytta till Addis så att de tillsammans skulle kunna ta upp språkstudierna. Där fick de ställa iordning ett hem och fick fira en speciell jul. Med sig från Nakamte har de tre ungdomar som finns med i deras ”familj”. Och innan året var slut delar de med sig om ”hemliga” framtidsplaner – så ovissheten fortsatte.

 

Annonser