Den 25 februari skrev mamma så här i dagboken:

Idag på morron reste Torsten in till Lakamte för att ordna lite med vår bostad. Lillan, som annars brukar sova till klockan 7 på morron, vaknade i dag klockan 5. Det var väl för att få säga adjö till pappa. När hon låg på min arm, efter att ha fått mat, skrattade hon så rart flera gånger. Nu när vi blivit en riktig familj så var det bra svårt att slitas från varandra. Men Gud give att resan går väl för Torsten, och att vi får vara friska här, så får vi väl snart mötas igen. Det är obeskrivligt kärt att ha denna lilla ”Gudagåva” att styra med.

Bland det hon hade att styra med fanns följande: De inneboende, Arne och Elsa Hansson, hade den 22 februari fått en son. Om detta skrev mamma i ett brev till vännen Thyra, som vi snart ska återkomma till, så här:

Tack så mycket för filtarna. Dem gjorde vi så här med. Vi behöll den skära och gav Arne och Elsa Hanssons lille pojke den blå. De bor ju här hos oss och de hade ingen filt till sin lille pojke och då visste vi att du bara tyckte det var bra att vi gav dem en. De hälsar dig så mycket och tackar.

Dessa två nyfödda kommer snart att få ge sig ut på en gemensam och strapatsfylld resa. Medan mamma ”styr” med barnet/barnen så reser ”städaren” Torsten till Nakamte. Vad han gör under denna knappa vecka han är där, har jag mycket lite information om. Men det handlar eventuellt redan nu om att börja röja ut ur det hus de ska flytta in i. Pappa berättade en del när jag samtalade med honom den sista tiden han levde. Frågan är om tillståndet att ta över den övre tomten var helt klart så att de genast kunde börja röja. Huset som ska göras i ordning hade efter den italienska tiden använts av olika ”invånare”. Eventuellt är det minnen från även senare vistelser i Nakamte som pappa blandar in i det han berättade om.

Han berättade om att även ”kreatur” hade bott i huset så det såg förfärligt ut. Han och Gemeda fick skyffla ut  mycket gödsel genom fönstret ur det som skulle bli deras sängkammare. Denne Gemeda är en person som vi kommer att höra mycket om framöver men jag tar inte ut det i förskott.

I ett brev får vi också denna informationen:

Nu är sjukdomarna ännu svårare därinne. En tyfoidepidemi härjar där just nu. Sjukhuset är överfullt och vi har bett att få förstärkning av personal.

Vi får nöja oss med denna kortfattade information från denna första eventuella ”städvecka” i Nakamte.