19:38a Goda nyheter och stor glädje

Utvalda

Brevet den 15 avslutas så här:

Posten från Addis och Sverige har kommit. Det var roligt. Brev från Mor hemma i Skoghus var så roligt att få. Skriv, så ofta det går det behöver inte vara så långt. Mors brev var det enda från Sverige denna gång. Men vår ordförande pastor Arén i Addis hade sänt brev till oss. Och han hade stora ting  att meddela. Tänk att Per ändå ska komma ut nu! Vi har väl försökt att tro det. Det var väl inte lätt att stanna hemma längre för honom? Han ska då sannerligen få arbete så det räcker. Och då ska prästseminariet kunna bli en verklighet och någon av oss andra här får en möjlighet att resa hem.

Mor undrar om vi är trötta och förbi, som det säges att de äro som står i tur att få resa hem. Nej, det är vi inte. Vi mår bra. Och våra två flickor är så fina och rara. Men vi vill nog ändå gärna få se Er, våra anhöriga, vänner och hemlandet. Den längtan är nog rätt stark.

Tack vare att ett regn kom nu i eftermiddag blev det tid för brevskrivning.

Och så till dagboken:

16 sept. Då vi sjungit sista sången under aftonbönen kom Gamada fram och sade att han hade en text att läsa. Han tog gallabibeln och läste om mannen som hade 100 får men som förlorat ett av dem. Och så sade han: ”Är inte detta barn det förlorade fåret” och med dessa ord kallade han fram Petrus och den nye pojken till altarrunden.

De kom just från Petrus ”land” och hade där funnit denne mohammedanpojke, som är son till en kvinna vars man försvann under kriget. Sedan gick hon till Sacka och gifte om sig med en mohammedan vilket hade till följd att hon och alla hennes barn övergick till den tron.  –  Nu släppte de en tillbaka till kristendomen.

Det var sedan roligt att se hur Amosa styrde med pojken. Elsa tog fram nya kläder och han tog av de gamla och de strödde DDT över allt. Amosas glädje var stor. Sedan var det lite svårt för mohammedanpojken att äta vårt bröd, som vi dukade fram i köket. Petrus talade för honom men det blev inte mycket med ätandet. Samme Petrus höll en lång bön innan de började äta.

17 sept. Det är nu tid för Amosa att gå till Nedjo. Nu har han tagit farväl av oss. Det var svårt att sända honom. Paulos fick ett kärt farväl av Amosa. (Se 19:30 a och  19:37 b)

18 sept. Söndag med predikan av ato Feyisa. – Middag hos Gamadas idag. Kana – den nye mohammedanpojken har redan börjat äta vår köttsås.

19 sept. Stefanssons kom tillbaka idag.

Men vad som mer händer denna dag/kväll återkommer jag till senare i veckan.

 

 

Annonser

19:43 Citat ur Budbäraren

 

Som en kommentar till förra veckans inlägg om bl.a. ekonomin och som en bakgrund till nästa veckas citerar jag ur aktuella nummer av Budbäraren. Jag tar med dessa utdrag för att peka på vilken tid det handlar om. Framför allt gör jag det eftersom jag inte har något material för denna vecka.

I nr. 40 som utkom 2 okt. skriver Per Stjärne i en kraftfull artikel bl. a. i inledningen så här:

Det andliga klimatet i gamla Sverige hårdnar alltmer och det synes bara vara ett naturligt led i den allmänna avkristningen, som fritt pågått sedan länge. Ingen av oss har väl kunnat undgå att lägga märke till den heta debatt i press och radio, som förts denna sommar kring en nyutkommen bok av prof, Hedenius. Den höglärde uppsalaprofessorn, som frejdigt förnekar de kristna huvudsanningarna en efter en, söker leda i bevis att kristendomen är en dårskap, som inte passar åtminstone klart tänkande, bildade människor.

I samma tidning refereras det till ett nordiskt missionsmöte i Köpenhamn där Nils Dahlberg hållit ett föredrag:

Missionsföreståndare Nils Dahlberg hade utsetts att föra den yttre missionens talan och ingen vid mötet var väl bättre skickad därtill än han. ”Ett mer tändande missionsföredrag än detta, är det sällan man får höra” skrev en norsk tidning om föredraget.

När man ser på resultatet av den kristna missionen, sedan missionsbefallningen utgick för snart 2000 år sedan, kan man bli missmodig, yttrade missionsföreståndaren bl.a. Men vi ha inte kommit hit för att gripas av nederlagsstämning utan för att fatta nytt mod. Dock skall vi inte heller stimulera varandra med en falsk optimism. Vi skall se ställningen i ögonen sådan den är och arbeta med målet i sikte.

Med den sakkunnighet han besitter, redogjorde talaren för de svårigheter som möter missionen idag och för de behov som föreligger – bl.a. 40 000 nya missionärer. Varje kristen må tänka över sitt ansvar inför de 2/3 av världen som fortfarande hålls i okunnighet om Krisus. Den kristna kyrkan måste i högre grad än hittills bli en offrande kyrka. Hur förvånande lite är inte summan som offras för mission. I Sverige är den inte mer än vad svenskarna super och röker upp på två dagar. Men framför allt behöver missionen Guds folks förböner.

Samme Nils Dahlberg beslutar med EFS styrelse att ovan nämnde Per Stjärne trotts viktiga uppgifter han står i, i Sverige, att han ska sändas ut till Etiopien. I nästa nummer av Budbäraren går följande att läsa i ett referat från ett styrelsesammanträde:

På grund av den hjälp, som missionärerna i Etiopien behöva för att komma igenom en del svårigheter, som uppstått i arbetet därute, beslöt styrelsen med ändring av tidigare beslut anmoda pastor Per Stjärne att resa till Etiopien för någon tid.

Mer om detta sista citat i nästa nummer.