21:48 Äntligen får mamma en utflykt

Redan dagarna efter att pappa är tillbaka planerar de för en utflykt till Nedjo med Jeepen. Det är roligt att se att pappa inte gör sig så upptagen utan att han redan första helgen kan ge sig iväg på vägarna igen.

Så här skrev mamma den 30 nov. Jag citerar ur båda breven. Först det till Skoghus där farfar och farmor finns. Efter att ha berättat om hennes sorg skrev hon så här:

Signe hon blev så ledsen, och ville inte att mamma skulle gråta. ”Vi har ju Farmor och Farfar”, sa hon. ”Och så är mormor hos Jesus och är bra där” … Nu måste jag gå till skolan. Jag satte mig att skriva mitt på förmiddagen för att vi vill ju om möjligt få iväg några julhälsningar. Hoppas att Ni är krya, att arbete inte saknas det förstår vi. Vi är Gud vare tack friska och krya.

Och i det andra brevet till bl.a. bror Carl som skickat med en blankett för fullmakt vid bouppteckningen och som varit lite orolig hur hon skulle få fram två svenskar som kan vidimera hennes underskrift skriver hon samma dag:

Ja, nu har vi alltså bilen här och det är allt bra roligt. Vi kommer antagligen att fara över till Nedjo i morron, lördag och söndag. Det skulle väl mest vara för att jag skulle få komma ut lite och träffa de nyutkomna kamraterna, Hilma Olsson och Lundgrens. Sedan i veckan reser Britta och Ingvar Nilsson till Lakamte igen för att hjälpa till med en del arbete där till jul och fira julen där. Om vi far så kan jag ju få ett andra namn på fullmakten där. Och så hoppas jag så innerligt att det inte skall bli några tråkigheter när mammas kvarlåtenskap ska delas. Vi mår bra, Gud vare tack. Det var lite krångligt med mig efter missfallet, men nu tycks det ha rättat till sig.

Var vissa om att tankarna kommer att ila hem, och minnena från förra julen stå livligt för oss. Och så blir det tomt efter mamma.

Det står inget om helgen i Nedjo i dagboken. Välbehövlig var den nog för mamma. Hon har inte varit utanför Mendi sedan 5 maj. Pappa skrev till några rader på detta brev innan det lämnades i Nedjo för vidare befordran till Sverige.

Nedjo den 2 dec. Hela familjen har åkt med jeepen till Nedjo över 1:a adventssöndagen. Vad roligt att kunna komma ut. Bilen är bra.

När jag lägger ut detta är jag i Uppsala och har just läst sjuksköterskan Lydia Larssons dagbok och där kunnat läsa, den 3 dec. 1951, något som inte mina föräldrar skrev om. Så här skrev hon:

Greken kom med våra grejor på sin lastbil. Nu har vi fått 6 eller 7 fönster och 4 dörrar till sjukstugan i present av syföreningen i Addis Abeba. Så har vi fått vår kyrkodörr i gåva av Mosvolds. Mediciner har också kommit.