19:24 Elsa blickar fram och tillbaka

Även denna vecka ska jag citera ur mammas brev men först något ur dagboken som pappa knappt hinner skriva i.

12 juni. Nog har det funnits ting att omnämna sedan den 5:e.  Men då nu Elsa är i Addis, så är det så mycket arbete, som åvilar mig ensam. Det blir helt enkelt inte tid över.

Tjuvarna har varit framme igen i natt. De fick bara tag på en mugg hos oss och fick ett skott efter sig. På Ruths veranda tänkte de lägga beslag på en stol. Men vakten fick syn på tjuvens tilltag och fick tillbaka saken men fick av denne ett kraftigt slag av knölpåken.

Och nu tillbaka till mammas brev:

Nu har det blivit den 14 juni och vi har varit här i 14 dagar i kväll. Om Torsten visste att jag inte skickat ett enda brev hem till Sverige på den tiden så bleve han väl ond på mig. Men man har inte mycket  lust att skriva brev, nu kan jag ju inte säga annat än att jag har tid.

Jag har brev från Farmor i Skoghus och Mormor i Björsäter att tacka för. Det är så roligt att höra från Er. Och i dag börjar EFS konferens, tänk om vi möjligen skall vara hemma nästa år. Ja det vet Gud, jag tycker bara att man inget har gjort, vad skall man berätta om när man är hemma. Och nu är det sommar hemma i Sverige, men det brukade ju ibland kunna vara kallt och regnigt vid konferens tiden. Här regnar det väldeliga ibland, men så skiner solen emellanåt.

Jag hade ett litet äventyr med Signe i förra veckan. Hon stoppade upp någonting i näsan som inte ville gå ut självt. Jag måste fara ner till sjukhuset och doktorn sövde henne och tog bort en sten  stor som en knapp. Jag må säga att jag var glad när hon vaknade upp och allt var lyckligt över.

Nu har vi varit i stan, vi fick följa med Gustav Arén och det tycker Signe är så roligt – att se alla bilar. Det är rent förunderligt vad denna stad har utvecklats sedan vi kom hit för 4 år sedan. Här finns allt vad man kan önska sig, dyrt är det ju, men det är ju så hemma också. Signe har börjat prata svenska en hel del sedan vi kom hit, här har hon ju Aréns och Rubenssons barn, och så är hon ju mera hos mig än hemma för där leker hon med barnhemsbarnen hela dagarna. Just nu har hon dockan på pottan och frågar om hon är ”färdig”. Ja, hon är så rar och duktig tycker hennes mamma.

Nu skall jag nog avsluta med innerliga hälsningar till Er alla, stora och små i våra hem, från oss här i Afrika genom Elsa.

 

Annonser