Under 1949 får mamma och pappa sin andra barn. Mamma, Signe och barnflickan Djiggi fick resa till Addis i slutet av maj för att mamma skulle förlösas där. Det dröjer innan det blev dags och det dröjer också innan pappa fick reda på att Eva fötts. Efter att ha hunnit med skolavslutning beger han sig till Addis för att hämta hem familjen.
Allt detta utpelade sig runt juni månad. För övrigt kan man sammanfatta året som förättningarnas år i Nakamte.
De berättar om flera dop, inte minst om Petrus dop men det är fler som döps under året. Beresa som får namnet Paulus i dopet och Kana som får namnet Josef. Och så naturligtvis Eva Marias dop.
Vidare äger det första bröllopet rum redan i maj månad och på slutet av året hör vi även om Djiggis bröllopsplaner. (Om Djiggi skulle man kunna skriva mycket – deras mycket uppskattade barnflicka. Hon ska få en egen flik på denna blogg för det som står om henne är mycket och positivt.)
De har två konfirmationskurser under året. Den första gruppen konfirmerades i april och den kan vi läsa om i bl.a. 19:17 Det blev högtid – konfirmation. Den andra gruppen håller pappa på att undervisa vid slutet av året. Konfirmationsundervisning och annan undervisning för alla barn och ungdomar de har runt omkring sig, gör dem hoppfulla och glada. Men det ger dem också bekymmer av olika slag.
De har verkligen fullt upp att göra så det blir under året inte tid till någon semester. Det är inte utan att det skymtar fram lite avund på andra som har semester. De tar sig dock några dagar ”semester” och ger sig ut och tältar i Tinfa.
Något måste också nämnas om några av ders kollegor. Dels betyder Mormor Karin Söderström mycket för dem. Ytterligare en norsk läkarfamilj rycker in och löser läkarfrågan på sjukhuset. Det betyder mycket för dem och situationen på sjukhuset – och relationen till sjukhuset är mycket positiv.
Men framför allt gläds de åt att Stefanssons har kommit till Nakamte. De delar hushåll med dem och andra gäster under året. De hoppas att Stefanssons ska bli deras efterträdare och det blir också beslutat på årets missionärskonferens. Det är inte utan att det märks att de varit ute länge och att de börjar blicka framåt mot att, efter fem år, få åka till Sverige. Och det blir under året klart att de ska bo i Björntorp, Björsäter i Östergötland.
Under året har naturligtvis bokspridningen fortsatt varit pappas stora intresse och det blir också nämnt under året att frågan runt att hitta möjlighet att trycka mer kristen litteratur också ska bli en uppgift för pappa under tiden i Sverige.