I dagboken står det så här:

24-25 aug. 1946. Dessa dagar har vi tillbringat hos våra vänner Classons på Håleta. Det har varit en skön helg för oss.

Jag har inte ens ett brev som skrevs där. De gjorde tydligen annat på sin första ”semesterhelg” i Etiopien. Så här skrev mamma innan helgen.

I morgon är vi bjudna till en av våra kristna svenska familjer som bor 5 mil utanför stan. Torsten han gläder sig, mest därför att han då skall få tillfälle att sälja bibeldelar. Han har plockat fram en hel trave som han skall tá med sig.

Vilka var Classons? Det var ytterligare en av familjerna som anställts av kejsaren för att vara med i utvecklingen av landet. Classons är placerade vid jordbruksskolan i Holeta. Fru Classon hjälpte till vid sjukhuset i Nakamte en månad senare under detta år vet jag från andra källor. Det är tydligt att min föräldrar hade kontakt med fler av dessa experter. Förra veckan hade de besök av Hägglunds, tidigare har Olle Emgårds familj nämnts, om ett par veckor handlar det om familjerna Eknor m.fl. Det hade funnits mycket att skriva om dessa experter. De är en stor del av Viveca Halldin Norbergs doktorsavhandling: Swedes in Haile Selassie´s Ethiopia, 1924-1952. Vi får se vad vi upptäcker när vi stöter på dem i relationen till mina föräldrar.

Eftersom vi inte har mer information från denna helg så har jag bett Martin Åberg, Torsten och Elsas barnbarn, berätta om det projekt han nu 70 år senare leder i just Holeta.

Så här berättar Martin:

70 år senare finns jordbruksskolan kvar i Holeta. Projektet ”Hope for the future” har haft glädje av både elever och lärare därifrån. Hope for the future är ett projekt som sedan 5 år tillbaka stödjer 80 barn/ungdomar och deras familjer. Barnen är utvalda för att de har fått en extra besvärlig start i livet, antingen för att de förlorat en eller båda sina föräldrar eller pga sjukdom hos föräldrarna, ofta på grund av HIV/AIDS. Barnen bor hos släktingar eller kvarvarande förälder och får hjälp med skolgång och några gånger om året även mattillskott.

För tre år sedan fick projektet och familjerna ett litet landområde där vi har byggt upp en mindre gård. Med hjälp av insamlade gåvor har ett hus för värphöns byggts. Gården drivs som ett kooperativ av familjerna och ger en liten extra inkomst. Personer vid jordbruksskolan, som startade för 70 år sedan, har varit med på plats och hjälpt till praktiskt och med goda råd.

Det är främst privatpersoner som bidrar till projektet och med knappa resurser försöker vi stödja några av de barn som fått en tuff start i livet. Just nu är skolstarten i höst vår första prioritet, med skoluniformer och material. Gården har fungerat fint under två års tid och under hösten skulle vi om det går vilja utveckla gården med fler höns, för att ge familjerna lite bättre avkastning för det arbete de lägger ner där.

Jag är fascinerad över hur både små och stora val och handlingar spelar roll i framtiden. En jordbruksskola som startade för drygt 70 år sedan påverkar idag. Hur påverkar det vi gör idag, för ett barn eller för 80 barn i framtiden, om 20 eller 30 år?

Skulle någon vilja veta lite mer finns dels en facebooksida ”Hopp i Holeta” och dels skickar jag ut e-post med lite oregelbundna intervaller. Skicka e-post till hopeforthefuture_holeta@yahoo.se så kan jag lägga till dig i min adresslista om du är intresserad. Vill du ge ett bidrag görs det lättast på bankgiro 5089-6331! Stort tack till er som finns med och gör detta möjligt!