”Vi har inget särskilt att tala om”

 skriver pappa i ett brev den 20 augusti. Men en hel del information om både vardagen på Gamla station där de bor och om deras framtid får vi ändå i brevet:

Vi har just ätit middag. Och nu ska ni få höra vad vi hade idag. Det var en rätt, som vi inte haft förr. Från min trädgård hämtade vi morötter och så hade vi köpt fläsk. Att det smakade utmärkt med morotsstuvning med stekt fläsk, det vet vi. Det har i inte ätit sen vi lämnade Sverige. Fläsk kan vi inte få i vanliga fall. Det kostar mellan 10-15 kr per kg.

Det är kallt här fortfarande. Nog har jag de tjocka kalsongerna på mig än. Vi har ju inte så att vi kan elda i rummen där vi bor. Men idag har vi tagit fram en s.k. spis som är gjord av bleckplåt i vilken man kan lägga lite träkol och ställa var man vill på golvet. Man måste alltså tända på ute i det fria och då kolet brunnit upp och glöden är kvar kan man ställa den in i rummet. Alltnog den har värmt väldigt skön. Vi hade tidigare endast 15 grader varmt i rummet, men det steg till 20 på en gång. 

Jag håller mig ännu mest inomhus, eftersom jag läser amhariska fortfarande. Hade jag varit ute i arbete skulle jag väl lite bättre hållit värmen i kroppen. – Per Stjärne fick resa in till Wollega fortare än vi trott, därför hann vi inte göra sällskap med honom på audiens hos kejsaren. Vi hade ju behövt det för vårt kommande arbete. Vår skrivelse och förslag för arbete är godkänd av honom. Men så har det stannat hos hans underlydande myndigheter. Där är vi dag efter dag och frågar. Det går sakta vid alla sådana underhandlingar. Men vi förlorar ju inte någon tid eftersom vi håller på med språket vid sidan om. Men vi måste dock efter en månad veta lite mera, i annat fall måste vi gå till en av våra missionsstationer. Men vi vågar inte annat än tro, att Gud hade sin mening med denna plan för att hjälpa de oändligt många elända, som finns i detta land…

Just nu har det kommit några av svenskarna på besök hos oss. Det är familjen Hägglunds. Därför kan det nog inte bli så mycket mera med min brevskrivning.

Det är fortfarande bra med Elsa. Hon har inte några som helst besvär, som väl annars rätt ofta är vanligt. De sista veckorna har hon dock varit lite förkyld, men det är bättre nu.

Förlåt att det här blev ett så kort och innehållslöst brev. Men det får bli bättre en annan gång.

Så avslutar pappa brevet mitt på andra arket. Någon dag senare skriver mamma ett brev till vännen Thyra och berättar om graviditeten men också om barnen på gården.

O Thyra om Du kunde se barnaskaran som leker här ute på gården! De är så rara så Du skulle vilja ta dem alla i famnen. De håller på med att göra vattenvägar, solen har visat sig lite och då blir det som när det är vår hemma i Sverige. När jag var ute hos dem nyss så fick jag se en pojke, som på förmiddagen var hos mig och fick en fot omlagd för han hade skurit sig av en glasbit. Nu fann jag honom mitt i smörjan utan binda. När jag då frågade honom var han hade bindan så talade han glädjestrålande om att den var i hans hem. Antagligen hade han tagit av den för att ha den ren när han skulle komma till mig på omläggning i kväll. Det spörjs väl hur det går med det såret.

Ezra var det du eller någon av dina bröder tro??