P1010510

Det var när jag tog detta kort på eftermiddagen den 9 december 2014 som det slog mig att det nästan var 70 år sedan mina föräldrar passerade denna station – Dire Dawa i östra Etiopien. När jag nämnde det för mina resenärer så kom de första tankarna på denna blogg till mig. Tillbaka i Sverige plockade jag fram dagboken och konstaterade att de inte bara passerat utan sovit över i Dire Dawa på sin väg till Addis Abeba. De nådde fram till Dire Dawa på kvällen den 26 april.

Resten av detta inlägg är helt och hållet ur dagboken:

”Efter den tröttande resan var det enastående härligt att få stanna i Diri Daoua på kvällen. Särskilt var det vattnet, som smakade alldeles utmärkt. Vi kunde dricka av vanligt vatten. Innan vi åt middag tog vi en härlig dusch. Nu var vi äntligen framme på Etiopisk mark. Det var en underlig men härlig känsla. Vi hade en stilla och angenäm stund ute i hotellets trädgård senare på kvällen.”

”27 april. Vi rustade oss så gott vi kunde för den resa, som låg framför. När denna dag tog slut var vi fortfarande kvar på tåget. Vi sov då så gott vi kunde på bänkar och golv på tåget. Tidigt på följande dags morron var vi på benen för att vara redo till det stora, som nu skulle ske.

28 april 1945. Nu har vi redan varit här i Addis Abeba en dag. Det är så underligt allt samman.
Nere vid stationen var våra vänner och mötte oss. I deras bilar åkte vi hit till gamla stationen. Här var både de större och mindre barnen samlade på trappan till kyrkan. Genast stämde de upp en sång för oss. Det var roligt att genast få se dessa kära och höra deras sång. De sjöng sången: ”Högt lovat vare Jesu namn.” – En hel skara av de vuxna var också tillstädes. Genast gick vi in i kyrkan. Den är rätt gammal men väl underhållen. Där föll vi ned vid altaret och fick från första stund lägga våra liv i Mästarens hand.
De Svenska vänner som tog emot oss var Söderströms. Kes Badima och Emanuel var helt naturligt också med från första stund. På eftermiddagen besökte vi Entotto.

(Ezra var du med bland de ”större barnen”? Kommer du håg något från detta? Vad beträffar de två sist nämnda personerna se bl.a. inlägg 15:5 och 15:8.)

29 april. Vi har nu upplevt första söndagen här i Addis. Den är nu fylld av oerhört många upplevelser.
Kyrkan var mer än till trängsel packad av människor. Det var roligt att se dem alla. Barnen satt där framme vid altaret och deltog med stor andakt i gudstjänsten. – En av de infödda predikade och Kes Badima skötte altartjänsten. Efter gudstjänstens slut blev hela gården fylld av besökarna i kyrkan. Det var många som vi fick hälsa på och de sade sitt ”denesteling”. Redan vid gudstjänsten blev vi hälsade välkomna. På eftermiddagen var vi med på mötet för engelsktalande. Det var ett gott möte.

30 april. Vi är mycket ovissa och i stor ängslan för vår placering och förhållandet till språkstudierna. Detta tar inte så lite av den glädje, som vi annars kunde känna.

Vi får anledning att återvända till dessa delade känslor nästa vecka.