Söndagen den 28 juli 1946 predikade pappa i anslutning till en nattvardsgudstjänst för svenskarna i Addis Abeba. Detta kan jag läsa mig till i den anteckningsbok som pappa använt under åren 1945-1967. Där har han skrivit upp de texter han använt för alla sina predikningar och andakter under dessa år. De står antecknade under respektive plats och med datum.

Där kan jag läsa under Addis Abeba (kyrkan):                                                                                       28 juli 1946. 2 Mose 2:22, 5 Mose 1:25 (Nattvardsgång på svenska)

Naturligtvis har jag slagit upp texterna och i den översättning som han använde står det:    2 Moseboken 2:22b: ”Jag är en främling i ett land som icke är mitt.” och                                      5 Moseboken 1:25b: ”Det land, som Herren vår Gud, vill giva oss är gott.”

Jag har också undrat mycket över vad pappa sa i denna predikan. Är texterna  valda utifrån en frustration med det främmande de nu fanns i. De hade ju varit i det nya landet i mer än ett år utan att ha fått en tydlig arbetsuppgift. Var landet i den andra texten möjligen Wollega i västra Etiopien som han nyligen besökt?

Dessa frågor gjorde att jag började söka lite mer ordentligt i några kartonger där ytterligare material från mamma och pappa fanns. Och där hittade jag i princip samtliga hans predikningar. Jag visste tidigare att senare predikningar fanns men nu blev jag varse att även dessa första predikningar från tiden i Etiopien också finns. Bland dem så finns de första som han skrev och höll på amhariska. Det gjorde han 1948 tre år efter att de kom till Etiopien. Jag hittade till och med en predikan som han aldrig hållit men som tydligen skrevs den allra första tiden i Etiopien.

Jag blir så ödmjuk inför det faktum att jag har allt detta material från pappa i min ägo: Dagböckerna, så många brev, anteckningsböckerna, artiklar han skrev, många foton och dia bilder och nu alla predikningar. Visserligen är det inte, förutom några engelska, manus där hela predikan är utskriven ord för ord utan de är snarare mer i form av stödpunkter.

När jag läser denna predikan, som han höll idag för 70 år sedan och som har rubriken Främlingslandet – Löfteslandet, förstår jag att det inte handlar om Wollega och Etiopien utan vandringen genom livet och Himlen. En koppling till fru Larssons död ett par veckor tidigare finns säkert.16:27 Dagsaktuell information Men fram för allt så tänker han nog på sina lägerplatser under resan i Wollega när han talar om att vi i främlingslandet behöver lägerplatser där vi kan:  Vila vid ordet, vila i bönen, vila i syskongemenskap och vila vid nådens bord.

…………………………………………

Bonus för dig som orkar läsa mer. Något mer om predikan som aldrig hölls. Jag vet inte när han skrev den, men här citerar jag ur den eftersom den visar på och kopplar till den verklighet de levde i:

Då vi den 28 april 1945 anlände till Addis blev vi genast visade  in i kyrkan.15:18b Oro och glädje Där såg vi altartavlan med Jesus i bön i Getsemane…

  1. Vi är föremål för vänners förbön. Det kan väl knappast finnas någon kategori av människor, som så är föremål för förbön som just missionärer… Hur bör väl inte denna visshet ge oss en fasthet och varaktig glädje. (Sedan följer ett antal bibelord om förbön.) Idag har många bett till Gud för oss.. är vi öppna för Guds bönesvar?
  2. Vi är föremål för Jesu förbön (Här följer också en lång rad texter omkring detta. Låt oss nu ta´ den tröst dessa bibelställen vill ge oss.
  3. Är vi förebedjare? Då vi nu själva av Guds blotta nåd får vara dessa lyckliga människor, som bärs av vänners och vår frälsares förböner, borde denna fråga få gå till vårt hjärta…