Jag vet inte om mina föräldrar uppmärksammade att det idag för 70 år sedan var två år sedan de kom till Etiopien. Se inlägg 15:18. Även om de inte gjorde det så ska vi uppmärksamma det och därmed sammanfatta dessa två år.
Vad har de varit med om under dessa två år?
Jag inbjuder er som följer med här i bloggen att komma med era kommentarer vad beträffar dessa deras två år i Etiopien. Jag börjar och eftersom jag har hittat fler bilder – bilder som borde ha varit med tidigare får de komma med nu.
Även om de varit i Etiopien i två år har de ännu inte flyttat in i den bostad där de ska bo i anslutning till sina arbetsuppgifter detta för att det har varit osäkert var de skulle ha sina arbetsuppgifter.
Innan de lämnade Sverige var de så inriktade på att de skulle placeras i Nedjo att de t.o.m. hade startat en insamling för upprustning av den missionsstationen. När de, på sin resa till Etiopien, kom så långt som till Kairo fick de besked om att mamma, som sjuksköterska, omedelbart behövdes vid sjukhuset i Nakamte. De fick flyttar in dit utan någon som helst språkutbildning. Där fick mamma mycket att göra. Här en bild på två svenska sjuksköterskor vid Nakamte sjukhus: Syster Hilma och syster Elsa:
Pappa blev frustrerad p.g.a. ovissheten och brist på uppgifter så han återvänder till Addis Abeba där han blir involverad i praktiska uppgifter. Det blir något som kommer att följa den praktiske ”TP” under alla år i Etiopien. Här framför den gamla missionärsbostaden på Entotto i Addis Abeba.
Under 1946 var de i Addis Abeba där de var engagerade i språkstudier och praktiska uppgifter som uppköpare m.m. medan de fortfarande levde i ovisshet över vad som ska bli deras uppgift. Ett socialt arbete i Kejsare Haile Selassies regi var ett av alternativen som var aktuella. Det blir inget utav detta utan det beslutas att de ska återvända till Nakamte.
När de nu just har flyttat in dit så var det för mamma bara tredje gången hon färdas denna sträcka medan det för pappa var 19:e gången. Han har i olika sammanhang varit chaufför för personer och nu under 1947 har han redan varit i Nakamte två gånger för att börja ställa iordning bostaden de med tiden ska flytta in i.
Under 1946 har de blivit mycket nära vänner med bl.a. familjen Gebre Medhin och Aster som bodde på samma tomt som de i Addis Abeba. Det var nästan svårt att skiljas från Aster. Ett antal ungdomar har de också knutit an till. Dels är det Teferra som arbetar i deras kök men framför allt är det flickan Ganami som de blivit som föräldrar åt. Men nu i februari 1947 har de fått sin efterlängtade dotter Signe. Hon kommer att få sina första år i livet i Nakamte och där bor de när lillasyster Eva drygt två år senare också föds. I Nakamte får mina föräldrar också återknyta kontakterna med vänner de hann få där de första månaderna men de får också många nya. Många av dessa är barn och ungdomar.
En sak till går inte att gå förbi. Redan tidigt kom pappa att engagera sig mycket för spridning av kristen litteratur. Han var själv ute på gator och torg och sålde böcker. Med tiden blir han också involverad i tryckning av litteratur. Detta engagemang kommer att följa pappa under alla år i Etiopien.
Tack Paul för ord och bilder. Det du sa om min Mamma värmde hjärtat. Du hade underbara föräldrar: hängivna,målmedvetna, varma.
Tack
Ezra
GillaGilla
Tack Ezra!!
GillaGilla
Jeg husker også mamma Aster, for det er hun som bodde ved kirken på entotto du skriver om? Jeg kommer aldri glemme smaken av Abasha brød med te, et veldig kjært minne av henne for meg. Det har vært fantastisk å følge mormor og morfar på denne måten. Jeg har sagt det før, og jeg sier det igjen. Tenk så heldig jeg er som hadde så fantastiske besteforeldre. Der er ikke rart at min tante og mine onkler er som de er. Mamma har satt djupe merker i manges liv, jeg er så stolt av alt hun fikk være helt fra hun ble til og til hun ble hentet hjem. Det går ikke mange dager mellom hver gang jeg tenker på henne og hvor høyt hun er savnet av meg, men også av så mange, mange flere,
GillaGilla
Ja, Camilla det är samma mamma Aster. Under bl.a. 1947 bodde familjen vid stora Mekane Yesus kyrkan där din mormor och morfar då också bodde.
Nu kommer du under de kommande månaderna (ev. åren) att följa din mamma som liten flicka. Jag ska försöka lägga in bilder efterhand men det är inte alltid så lätt att veta när de är tagna.
Paul
GillaGilla
Ja, Kes Ezra, även på 60-70-talet var Mama Aster ett begrepp!!
Paul, kan du precisera var på missionens område på Entotto som gamla missionärsbostaden låg?
Tack också för all möda du lägger ner på att förmedla detta historiska arbete till oss! Bako, extra kärt för mig, kommer ju så småningom…
Birgitta
GillaGilla
Hej Birgitta. Det låg till höger när man kör upp mot gästhuset. Ungefär där ”kylskåpet” är. Tror du jag orkar fram till Backo. De flyttar dit om drygt 12 år!! Paul
GillaGilla
Tack för att du fortsätter med detta. Det är kul och intressant att läsa. Tänk att man skickade ut folk utan att ha bestämmt vad de skulle göra.
GillaGilla
Tack. De åkte just efter andra världskriget när ingen annan hade varit i landet på.tio år så det var inte lätt att planera antar jag. Paul
GillaGilla
Tack Paul! Hoppas du förstår att vi är många som uppskattar ditt arbete med bloggen! ☺ / SvenP.
GillaGilla
Roligt att det är så. Jag tycker själv det är fascinerande att man kan följa våra föräldrar och deras liv för 70 år sedan, vecka för vecka. Men nu är det lite svårt ett par veckor så du får väl se vad jag fyller upp med för att hålla pulsen – med något varje vecka.
GillaGilla