”4 maj. Dagarna går mycket fort här. Snart har vi varit här en vecka. För andra gången firar vi nu påsk i år. Just nu infaller landets påskhögtid. Det är långfredag idag … Församlingen här har planer på att bygga en mycket större kyrka… Det är nästan bestämt att Hilma och vi ska gå till Lakamte över regntiden. Inte har det varit lätt för oss att sätta oss in i det.”

Det märks att detta har varit jobbigt för mamma och pappa. De återkommer till det. Om det är att de inte får språkstudier som planerat i Addis eller för att det inte blir Nedjo för dem som de ogillar vet jag inte. De har ju t.o.m. samlat in pengar för renovering av Nedjo missionsstation. Se 15:7 Söderströms som tydligen är mycket angelägna om att få förstärkning till Lakamte argumenterar så här i en artikel i Budbäraren som skrevs redan innan de nya kommit till Addis.

”Hur glada är vi inte att få ta emot svenska sköterskor, gamla goda vänner till hjälp i Lakamte! Och Addis Abeba skall bli tillgodosett. Likaså ha vi hopp om att få en prästfamilj till Lakamte, vars lilla församling är i stort behov av dem. Där har vi ju ingen pastor. Här i Addis Abeba är det gott om krafter i församlingsarbetet… Vi hoppas kunna stanna kvar här, tills vi få hälsa våra kamrater välkomna och sedan ta med oss dem som skall till Lakamte. Vi kommo hit upp, emedan min man var kallad för att med råd och dåd hjälpa den nye ”Medical Director” under några veckor. En engelsk läkare sköter arbetet i Lakamte under tiden.”

Tillbaka till dagboken.

”Vi har nu sänt de flesta hälsningarna hem till Sverige. Men ännu har vi inte fått något meddelande hemifrån sedan vi lämnade Sverige. Idag har vi varit bjudna till Emmanuel och nu i kväll (fredag) till Asters. Det är så roligt att få besöka dessa hem.”
Om bl.a. annat dessa besök och påskdagen skriver de i en detaljerad artikel i bl.a. Budbäraren. Artikeln har fått följande rubriker: Det första Abessinien-brevet från de nyutresta! Och så pappas rubrik: En söndag med våra kristna i Addis Abeba. Den handlar om allt från gudstjänst förberedelserna till påskdagens gudstjänster och det välkomstsamkvämet som församlingen ordnade efter gudstjänsten då varma och innerliga tal hålls. Bl.a. sägs det – ”Era föregångare har här vunnit förtroende och lämnat djupa spår efter sig”.

I artikeln har besöket hos Aster hamnat på söndagen. Det står så här:
”Några av de kristna familjerna bor nu i den gamla flickskolans lokaler. Det är till en av dessa familjer vi styr våra steg nu sen solen gått ner. Ni har väl hört talas om bibelkvinnan Aster? Hon är nu gift med en av lärarna och de har en hel rad trevliga barn.”

Gebre Medins

Detta kort är taget mycket senare. Bl.a. så är den omtalade nya kyrkan byggd. Men det är samma trevliga familj som under alla år fått stå vår familj mycket nära. Ezra, som jag är så glad att få ha med som läsare av denna blogg är äldre än 9 år. Det är han som står till höger om Mamma Aster.

Vidare i artikeln:                                                                                                      ”Hon bjuder oss i kväll på landets nationalrätt, pepparsås. Vi äter med god aptit. Det märks att vi nu börjar bli vana vid den mycket starka anrättningen. Vi har redan hunnit besöka flera av våra kristna familjer och vi känner oss alltid hemma hos dem. Detta gör vi, trotts att vi inte kan tala så mycket med dem.”

Mamma skriver i dagboken om besöket hos församlingsprästen så här:                     ”Vi har varit hos Kes Badima på pepparsås. Den var så hemskt skarp, så jag kunde bara äta helt lite. Torsten däremot åt en hel kaka (indjera).”

( På tal om all denna mat så lägger jag till en kuriosa. Det är nu två månader sedan mina föräldrar den 8 mars bröt hastigt upp från Helsingborg. Se inlägg 15:10. Då hade jag uppe frågan: ”Vad stod på menyn?”. Jag har nu fått tillgång till de artiklar som mina föräldrar skrev i EFS juniorers riks tidning: Vi Juniorer – där finns svaret. Så här skriver de:
”Det var onsdag kväll, och vi höll just på att äta vår middag (det var tydligen inte lunch) när meddelandet kom. Nu gick det ej att äta upp kalopsen med rödbetorna. Blåbärssoppan smakade vi inte heller mycket av fast den var mycket god och vi som bara tre minuter sedan var förfärligt hungriga.” )