Den 15 juli 1945 skriver pappa så här i dagboken:

Detta har varit en händelserik dag. För första gången fick vi här i Lakamte vara med om en nattvardsgång. Den infödde prästen från Tyska missionen, kes Daffa höll skriftetalet och jag fick hjälpa honom vid utdelningen. Med oss fem vita var vi 33 nattvardsgäster. Det var en stilla och god stund. Särskilt roligt var det att se deras andakt och vördnad för denna Herrens måltid.

Kl. 10 fm. hade vi som vanligt högmässa då Kasa Horn predikade. Den inleddes idag med barndop. Det var två barn som bars fram till Herren. Med anledning av predikan blev det samtal efteråt. På eftermiddagen tog vi på nytt en ”titt” på vårt missionsområde. Vi önskar nu bara få förhandlingar igång om äganderätten till tomten.

Vi hade inbjudit några av våra vänner på pepparsås. De kom villigt och vi hade en underbar kväll med dem. Vi samtalade om arbetet, deras svårigheter, sjöng och hade aftonbön.

Denna dag är också omskriven i en artikel i tidningen Vi juniorer. I den artikeln kommer lite fler detaljer fram. Jag kan inte garantera att alla detaljerna kommer från denna söndag eller om de möjligen lagts till i artikeln från övrig erfarenhet. Stämmer det så blev det verkligen en intensiv söndag i Lakamte. Så här står det:

Strax efter att solen gått upp i öster samlades vi i vår kära kyrka till nattvardsgång…omedelbart efter drack vi te tillsammans och sjöng vi den ena sången efter den andra. Det blev ett riktigt samkväm. – Och  så ringde det i ”kyrkklockan” för samling i kyrkan. Ännu har vi ingen riktig kyrkklocka. Vi har hängt upp en behållare till en gammal syrgasspruta i ett träd, och på den slår vi med järnrör.

Det kommer vidare fram att det på högmässan var det ca. 100 personer och ”de (mina föräldrar) tycker att predikanten Kasa Hurn ska bli präst.”

Runt om kyrkan är rätt vackert nu sén vi gjort upp en väg fram till kyrkdörrarna, grävt upp blomsterrabatter, satt staket runt om, huggit ner träd och buskar och planterat flera slags blommor. Det har vi hållit på med i 14 dar nu. Men så snart vi hinner ska vi reparera själva kyrkan.

Grinden i staketet runt kyrkan, som ni ser på bilden på kyrkan, är omskriven i ett brev till föräldrarna några dagar senare. När jag undersöker grinden på kortet så inser jag detta kort nog inte är taget så långt efter denna städning runt kyrkan:

Runt om har vi nu ett bra staket med två rader tråd och till detta har vi nu satt en häck vid eller under det samma..Det var omöjligt att få ”snickaren” att förstå att småribborna skulle vara på utsidan av grinden från kyrkan räknat och gångjärnen på insidan. Och han fick också allt dit efter sitt huvud – trotts tillsägelse, men han gjorde det en dag, då jag inte såg så noga till hans arbete. Men inte gör en sådan sak något här. Vi har nog lite mera tålamod nu än för några månader sén.  För övrigt har jag planterat vita och röda rosor, svärdsliljor och amaryllis. Nu ser det trevligt och snyggt ut alltsammans.

Lakamte ky.

Tillbaka till artikeln:

Eftergudstjänsten marscherade sångare med predikant i spetsen ner till sjukhuset och hade andaktsstund för de många stackare, som ligger där.

Det kommer vidare fram att de på eftermiddagen blev bjudna på eftermiddagste hos deras språklärare. Däremot kommer det inte fram vilka som var med vid kvällens samtal. Det hade varit intressant att veta med tanke på bl.a. det som sägs i dagboken om att ”Vi önskar nu bara få förhandlingar igång.” Denna fråga kommer snart att bli en stor fråga som vi får återkomma till.

Mamma skriver så här i en liten avslutande not i brevet som jag citerat ur de gångna veckorna:

Nu är det den 17 juli och en glädjens dag. Vi har fått post. Tack lilla Mor. Det var brev nr. 4 jag fick, då har inte 1 och 3 kommit hit men jag är så glad för att detta var så pass sent skrivet, och att Mor lät så pigg. Hoppas våra brev börjar komma. I Skoghus har de tydligen fått flera brev från resan. Ni kan väl ringa eller skriva till varandra.

Och så avslutas brevet med följande hälsning:

Nu får Mor och alla Ni kära hjärtevarma hälsningar från barnen i Galla-land. Torsten och Elsa.