12 april: Redan på förmiddagen stod vi på utkik efter land – efter Afrika. Med kikarens hjälp såg vi vid 10-tiden den första landremsan. Vid ett-tiden gled vår båt sakta in i Port Saids hamn. Nu var det varmt och skönt. Vi samlade in våra saker i väskorna. Tog farväl av våra vänner på Mosna och våra pass kontrollerades av en egyptier som kom ombord.

På tullen gick det rätt bra och vi kunde snart nog ta oss till Bible House där vi hos två äldre missionärer fick ett hem – sådant som vi så väl behövde särskilt för Evas skull, som hade hög feber. Dessa Guds vänner visade oss mycken kärlek. De sökte reda på medicin och bad till Gud för Eva. Hon mådde väl av det och sov snart så väl som Signe.

Vid ett bibelstudium hos dem i deras ”sittingroom” fick vi mycket gott från Guds förrådshus då detta öppnades så frikostigt av Miss Lyblick.

13 april: Eva var feberfri och vi alla glada och tacksamma. Vi kunde alltså förbereda för vår fortsatta resa till Kairo. Det gick bra att köpa bussbiljetter och få goda platser. Så sände vi post och telegram och var redo att taga farväl.

Bussresan var lång – bortåt fyra timmar och rätt tröttsamt, men barnen klarade det bra. Vi åkte utmed en förgrening av Nilen, smutsiga byar, såg moskéer, större och mindre odlingar av grönsaker, palmlundar några kameler, åsnor och en slags andra djur – mest lika kor. Vid tretiden kom vi fram till Kairo och tog taxi till den amerikanska missionen. Där fick vi rådet att ta in på Victoria hotell, som låg strax intill.

Ett härligt bad uppskattades av oss alla och vilan blev skön, fastän det var svårt att få lugn i denna larmande stad.

14 april: Vi har tillbringat en hel dag i Kairo. Anna-Greta har varit ute vid pyramiderna men vi hemma och sysslat mest med brevskrivning.