5 april: Nu går vi i väntan på att få se Afrikas kust. Ännu varmare . Vi ser landet.

6 april: Färden går vidare genom Medelhavet. Man förundrar sig över att detta hav är så stort.

7 april: Vi färdas så nära den afrikanska sidan att vi tydligt kan se över. Denna tankångare tar 26 ton olja per dag i förbrukning. Men så lastar den också omkring. 10 000 ton.

8 april: Det är idag söndag och det är den andra i ordningen för oss här ombord. Vi har det gott.

9 april: Fortfarande gott väder.

10 april: Dag efter dag går och vi hinner längre och längre.

11 april: Vi närmar oss målet, men Eva har blivit sjuk. Hon har rätt hög feber. Gott att vi går mot land.

Det är inte mycket information som vi får för denna vecka på Medelhavet. Desto mer detaljer nästa vecka. Det var dock dessa dagar som mamma skrev det brev som vi redan citerat ur. Det få bli lite mer nu. Hon skrev om både det som hade varit och det som skulle komma. Men det var inte bara mamma som skrev. Även Signe skrev krumelurer. Mamma kommenterade dem så här:

Detta är Signes hälsning till hennes kära tant Thyra och till flickorna som hon lekte med när hon var hos dig. Thyra ja det kommer vi att prata många gånger om när vi kommer till Afrika.. Tack Du älskade Thyra. Det är lite underligt, det kan inte hjälpas, när vi tänker på att vår hemmavistelse ligger bakom nu. Vi har fått så mycket av kärlek från gamla och nya vänner. Vi kan inte vara nog tacksamma. Men nog var det kort. Och nu är vi så frågande inför allt som skall möta oss. Må Gud hjälpa oss att möta allt i Hans kraft, som räcker i alla situationer..

Vi vet ju inget ännu om när vi kan lämna Addis Abeba. Hade nog hoppats få våra lådor, som vi skickade första dagarna i mars, med oss in. Men nu har vi fått veta att de kan inte komma fram förrän i mitten av juni. Det är lite bekymmersamt, för då är regntiden i full gång, så då är det inte roligt att ha sina saker på vägarna. Kanske vi inte kan få in det förrän efter regnen framåt jul. Och då vet jag inte hur vi skall klara oss med kläder åt barnen. Där är ju förresten väldigt mycket som vi behöver. Ja, Gud hjälp.

På tal om detta några rader ur artikeln i Sölvesborgs-tidningen jag citerade ur för ett par veckor sedan:

Sex år räknar familjen Persson med att stanna på fältet denna gång. En så lång vistelse kräver mycket omfattande förberedelser. Bara en detalj som barnens kläder kräver mycket omsorg och stort förutseende. Det är omöjligt att skaffa lämpliga kläder på arbetsplatsen och därför måste allt medföras hemifrån i storlekar som skall räcka för två växande flickors behov sex år framöver.

Barnen ha också haft sina egna packningsbestyr. De äro båda födda i Etiopien och ha nu upplevt sin första snövinter. Särskilt femåriga Signe blev förtjust i den svenska snön och ville gärna ta med lite av den till Afrika. Hon hade packat snö i lådor, som hon förmanat far och mor att ta med i bagaget.