I dagboken står det om juldagen den 7 januari 1950 så här:

Redan kl. 4 på natten ringde vi första gången i vår kyrkklocka. Det var månljust och stilla. Hyenorna ylade. Olana ringde så vackert. Barnen vaknade snart och det blev liv och rörelse på området.

En halvtimme senare kallade klockorna om igen.  Och sedan var det Olana, som snart nog såg till att alla ljus i fönster, gran och på altaret blev tända.

Kl. 5 vara alla samlade. Jag var tacksam för stunden som gavs mig att tala om mörker och ljus.

Just efter gryningen gick vi hem Vår sista julotta för denna period var slut.

Till stora gudstjänsten kl. 10 var det svårt att få rum till alla. Olana kom en kvart före full tid och sa: ”kan jag inte ringa nu annars blir det ingen plats för mig.”

Ljuständning, sång, predikan, offrets upptagande och gemensam tedrickning var ordningen för denna stund. På slutet hade vi premieutdelning till flitiga söndagsskolbarn. Galata tog hem priset.

Kl. 7 på kvällen hade vi alla våra barn hemma hos oss.

Vi har haft en god juldag.

Den 8 januari:

Kedane och Berhanu till Arjo. Olana och Hailo till Sirré, Backo och Shoboka. Temesgen och Debela till Horro och Limo. Detta är ordningen för bokspridarna. De har alla gett sig iväg idag före middagen.

Några av våra barn är sjuka. Därför saknade vi inte böneämne vid kvällens bönemöte.

Den 9 januari: Ato Idossa ha rest till Addis.