Årets första inlägg får bli ett brev som mamma skrev till sina svärföräldrar i Skoghus i Skåne den 5 jan.

Våra kära hemma i Skoghus.

Idag är det Far och Mor som vi särskilt ville nå med denna lilla enkla hälsning till den stora gemensamma högtiden den 18 januari. Må Gud låta sin kärlek och nåd komma Eder rikligt till del den dagen och alla kommande dagar. Om vi kunde skulle vi komma och gratulera. Far skulle få en bukett vita rosor och luktärter. Mor skulle få en bukett astrar, de första av frö som Torsten fått hemifrån. Det är de första astrar vi sett i detta land, och det är så roligt med dem. Kanske vi nästa år kan få vara med på högtidsdagen.

Hoppas att Ni alla är friska, och att arbetet räcker til även när det är vinter, det förstår vi. Vi är Gud vare tack så friska och flickorna är oss till mycken stor glädje. De är också så glada i varandra, det är så roligt att se det.

Vi har besök av Ruth och Ingvar Eknor från Örkelljunga nu några dagar. De har semester och har idag rest in till Nedjo. De tänker sig  ända in till Mendi. Doktorns här reste också med, och de var så envisa att jag skulle följa med för doktorns tänkte bara stanna i 10 dagar. Men jag är så dum och vill så ogärna resa bort ifrån barnen. Så är det ju den Etiopiska julen nu på lördag, och så fick jag så klart för mig att jag inte skulle åka ifrån barnen den sista julen vi är här. Vi har övat en del julsånger, och de gläder sig ju så väldigt åt att få sjunga, och de behöver så väl hjälp.

Vi har fått höra att Ansgar skall komma två gånger och hämta oss. Den första gången skulle bli i början av april och den andra i slutet av maj. Lundgrens och Hilma skulle få resa med den första turen, men vi skulle få vänta till den sista. Det är vi ju inte så glada över och vi ber Gud att Han skall, om det är Hans vilja, ordna så vi får följa med den första. Nåja Gud vet ju vad som är bäst för oss.

Nu har Allan vikarierat för Karin nere på sjukhuset en månad, när hon haft semester. Idag kom hon hem, så tar hon väl upp sitt arbete efter helgen.

Nu har jag gått ifrån skrivningen så många gånger så nu får det nog bli slut.

Här nere har Signe skrivit och talat om för Farmor och Farfar att hon snart skall resa hem till Sverige. Hur det skall gå för henne att skiljas från sina vänner här, det förstår jag inte. Men Gud skall väl ge den kraft som behövs i den stunden.

Hjärtliga hälsningar till Er alla i Skoghus och Hälsingborg från oss alla genom tillgivne Elsa och Torsten