Denna vecka har vi en hel del information både i dagboken och genom två brev. Jag delar även denna vecka upp materialet i två inlägg. Först pappa i dagboken:

2 juli: Jag har haft betygsättning och arbete med att få arbete under lovet till våra barn. Sjukhuset behöver inte så få.

Vid samtal ikväll med Amosa om att gå till Chankalla, så var han genast med på det. Han och en till skall få gå.

3 juli: Det blir Olana som går tillsammans med Amosa till Chankalla.

Denna dag skriver mamma ett brev från BB till sin vän Margith. Där säger hon:

Jag har en gång tidigare, strax efter jul, börjat på ett brev till dig. Jag vet hur jag berättade om vårt julfirande, men så blev jag trött den kvällen och avslutade inte brevet utan det blev liggande. Och nu har vi firat både påsk, pingst och midsommar. Och något annat har vi, dina vänner i Afrika firat, vi har fått mottaga vårt andra lilla flickebarn… Jag ligger på B.B. sista kvällen nu hoppas jag. Om inget särskilt påkommer skall jag få resa hem i morron. Det vill säga till våra kamrater här i Addis. Jag har nämligen varit här och fått henne. Så pappa Torsten han har inte sett sin lillflicka ännu. Jag hoppas han kommer nästa söndag. Allt har gott så väl, den lilla är så duktig, vi har all anledning att tacka Gud.

Men hennes tankar är ofta hos barnen i Nakamte. Det är faktiskt ibland svårt att veta vem de hänvisar till när de talar om ”sina kära barn”:

Ja våra kära barn, må Gud få utföra sitt verk i deras hjärtan. Du förstår Margit det är som att ha en skara juniorer omkring sig jämt. Nog är det bekymmersamt mången gång, men o vad de växer in i hjärtat. Jag kan helt enkelt inte tänka mig hur det skall bli att skiljas ifrån dem om vi skall få resa hem om ett år.

Pappa skriver samma dag också i ett brev till de anhöriga. Så här skriver han bland annat:

Nu väntar jag med spänning på närmare detaljer om det inträffade från Elsa själv. Men det kan inte bli ännu på flera dagar. Vi är så glada över att Gud gav oss ännu ett barn. Och det fick så gärna vara en flicka till. Blir denna en så god och rar flicka som vår Signe är, då är vi ju mycket rika.

Jag förmodar att Elsa sänt iväg ett telegram till er. Kanske hon också skrivit ett brev. Själv planerar jag nu att den 8 juli resa till Addis för att se det som där har hänt i dessa dagar.

Även han skriver också om de andra barnen i brevet:

Nu står vi inför att få upp en ny sändning hemlösa barn från sjukhuset till vårt barnhem. Ett sjukhus samlar upp så många sådana. Det kan vara någon människa som bär ett sjukt barn till sjukhuset. De kan ha funnit det på vägen. Om det så är inkommet på sjukhuset så är det ingen människa i världen som frågar efter det barnet mera. Då får vi tá det. Och nu har de så många där nere. Samtidigt håller vi på med att skaffa arbete på sjukhuset och på annat sätt för våra vuxna barnhemsbarn. Vi har ett tiotal, som vi nu borde få in i arbete och på så sätt göra dem självförsörjande.