I dagboken skriver pappa den 30 juni:

Eftersom det är torsdag, så har jag varit på torget och var då inne hos den indiske köpmannen och frågade efter post. Jag satt också rätt länge och väntade. Men ingen bil kom. Jag hade att vända hem, trött och ledsen.

Väl hemkommen såg Olana den röda bilen på vägen. Efter lång väntan kom äntligen Abdullabais bil. Olana gav sig iväg till stan. Och snart var han hemma med postsäcken. Överst låg brevbunten och där stod: ”Elsa fick en duktig flicka i natt meddelar sjukhuset. Hon kom in i går kväll kl.10. Allt väl. Tisdag morgon kl. 8 f.m. Gustav.”

Den 27 juni har alltså Elsa fött vår andra flicka. Nu har tre dagar gått redan. Så länge har bilen varit på väg.

Några närmare detaljer har jag ej fått. Elsa skrev om mycket annat ända tills värkarna började. Hon är alltså på sjukhus.

Det är Elsa som nu i dessa månader burit den lilla. Nu har hon kommit till världen. Må nu Gud få bära flickan på sina starka armar genom en farlig värld till himlens land. Det är en faders och moders bön. Vi kommer inte att kunna göra mycket för vår flicka. Men vi vill lägga henne i Frälsarefamnen. Må hon alltid få vara där.

Det blev glädje här hemma. Barnen ropade och kom och uttryckte sin stora glädje. De visade verkligen sin glädje.

Jag hade svårt att kunna samla mig till bön och tack. Men jag hade ju ämne nog.

1 juli: Brevskrivningen till Elsa kom genast igång. Övrig post till Addis gjordes iordning också.

Gete bakade kakor till Elsa. Mellan lektionerna försökte jag få allt klart. Och nu är skolans sista verkliga läsdag tillända.

Tankarna är oftast i Addis, hos de kära där.