Först något ur brevet som pappa skrev den 3 juli:

På tisdag har vi examen i vår skola. Imorron ska alla barnen få tvätta sina kläder, så att de inte är lika smutsiga på examensdagen som annars. Vi ska släppa tvätt medel till. Det är en stor sak i detta land.

Och så ur dagboken:

4 juli: Biskopen, abona Jakob, bjöd sig själv till vår skolavslutning i morgon. Det skedde genom att han sände Tafarra hit och frågade.

5 juli: Biskopen kom och med honom hans följe. Han fick intaga sin plats längst fram. Allt gick väl vid förhören. Barnen var pigga. Kanske lärarna voro lite rädda. Vi tackar Gud för denna dag.

6 juli: Det var roligt att idag sända iväg Amosa och Walana till Chankalla. De gingo glada – men nog lite ängsliga över det stora uppdraget. Båda hade noga förberett sig med mediciner, sprutor m.m. Av mindre slaget böcker hade de inte så lite med sig.

Det är lätt att se bilden av de båda då de gick ner över backen. Må Herren välsigna deras vandring till det mörka folket i mörkret.

Nu kom det långa brevet från Elsa. Allt var väl. Vår flicka föddes redan kl. 11.30 på natten. Vid födelsen vägde hon 4150 gr. Därför var Elsa så glad åt hur bra det gick med födelsen trots att hon var så stor. Från det att hon kom till sjukhuset kl.10 på kvällen så var allt färdigt efter en och en halv timma. ‘Tack, Gode Gud för våra barn.