Dagen efter, måndagen, är en lång dag men på annat vis. I dagboken skriver pappa kort så här:

Starten från Mendi måste uppskjutas till kl. 10 på förmiddagen på grund  av regn.

Om jag förstår notiserna i brev och dagböcker rätt så fick han tydligen reda på att den skottskadade unge mannen fortfarande levde.  Han skriver vidare så här:

Jag föredrog att ta´ hela sträckan till Nedjo på en dag. 14 timmar var vi på marsch. Nog var det roligt att skjuta på hyenorna under nattens timmar.

Tydligen har jaktintresset väckts för i det långa brevet (som vi redan citerat ur och som vi kommer att återkomma till) skriver han så här:

Jag gjorde återresan till Nedjo på ett dygn. Man bör inte göra det. Men jag ville gärna gå nattetid också, för att se hur det ser ut då. Den natten sköt vi på hyenor rätt friskt. Det var roligt. På vägen in fällde vi en fin gasell. (Hur var det med den saken? Skrev inte Ragnar vid ett tillfälle att han köpt ett gevär åt mig? Det har inte kommit än. Likaså väntar vi fortfarande på lådan med grammofonen.) 

Efter någon dag i Nedjo skriver han den 12 juni kort och kryptiskt så här i dagboken. Ni kan ju försöka räkna ut vad som ligger i dessa få ord. Jag tycker det var festligt att mitt hundrade inlägg på denna blogg sammanföll med denna ”enastående nyhet”.

En stor glädjedag. Varför? Brev från min Elsa med enastående nyheter. Det är så stort.

Ni kanske räknar ut att mamma är gravid. Det var min storasyster Signe som äntligen var på väg. Men mer om det när mamma och pappa träffas igen om en vecka.

Den 13 juni: Klar för start från Nedjo.

Men vart? Mer om det redan i morgon.