I dagboken för den 9 juni, då pingstdagen, skrev pappa:

Jag kan tänka mig att en biskop i Sverige har liknande arbete som jag idag haft .

Denna dag är omskriven och jag väljer att citera ur brevet eftersom svärmor Jenny tydligen i något brev bett honom berätta om en dag och det får nu bli denna dag:

Söndagen började vi med nattvardsgång i den lilla kyrkhyddan som församlingen byggt. Det är verkligen framåtanda bland dem. Nattvarden höll vi under mycket enkla former. Det fanns varken altare, altarrund eller orgel. Men vi böjde knä på en matta framme vid bordet, som stod längst fram. Omedelbart efter hade vi förmiddagsgudstjänst. Till de 20 hade det nu kommit en stor skara. Vi var nog bortåt 100 personer. Jag hade den stora glädjen att få tala till folket vid båda dessa gudstjänster. En lärare i byn förstår engelska och han kunde alltså tolka mig. Det är underbart roligt att få tala till folket här om Jesus Kristus. Ni må tro att de lyssnar villigt. På hemvägen från kyrkan gick vi in i en hydda på sjukbesök. (Den skottskadade levde fortfarande.)

Första måltiden för dagen åt jag kl. 12. Då bjöds jag på pepparsås. Sén hade jag att gå till en annan hydda där samtliga män från kyrkan redan var samlade. Där åts den sedvanliga och gemensamma söndagsmiddagen. Den avslutades med sång, bibelläsning, predikan och bön. Medan vi åt där talade vännerna om sitt stora bekymmer att de inte hade en plats för sina döda. Och eftersom vår mission redan har en stor tomt på denna plats undrade de, om inte jag genom bön ville helga ett område till vilorum för de döda. Jag fann ingen anledning att neka dem detta. Därför följde kyrkogårdsinvigning. Den hölls under mycket enkla former.

Sén var jag nog lite trött. Men lite senare var jag likväl hos den engelsktalande läraren och såg till hans sjuka hustru och lilla flicka. Sen var det tid att gå till en annan av vännerna på pepparsåsmiddag. På nytt träffade jag åtskilliga av våra vänner. Vi avslutade med att dröja inför ytterligare ett Guds ord och så skulle jag säga farväl, eftersom jag hade att lämna den platsen följande morgon. Ett bevis på vännernas omsorg om mig visade sig i det att en kom med mera mat till mig vid 10 tiden på kvällen. Men det fick bli till resekost för följande dag. Jag hade under dagen druckit kaffe med salt i. Men inte nog med det. Jag bjöds vid ett annat tillfälle också på kaffe med smör.

Dagen har varit rik.