Den 17 maj 1946 börjar den omtalade resan västerut tillsammans med Hanssons. Ja den är omtalad och omskriven. Jag har tillgång till brev från resan, ett femsidigt brev efter resan, dagboksanteckningar, Monica Lindbergs bok, Också mitt Afrika, och en serie korta artiklar i tidningen Vi Juniorer där pappa berättar från resan. För den första etappen väljer jag att citera ur tidningen.

Vi står alltså inför starten av en mycket lång resa. Vill ni följa med? Skulle möjligen någon vara rädd, då får den (=hen ?) stanna hos Tant Elsa i Addis Abeba. Hon kan tyvärr inte följa med på grund av annat arbete.

Vi har nu nått Gedå, som ligger på 20 mils avstånd från Addis. Det regnar. Tälten kommer upp med en väldig fart. Det puttrar redan i kastrullen på fotogenköket. Skulle inte den något sena middagen smaka utmärkt så vore det väl besynnerligt. Vi sover sedan till klockan 5 på morgonen, då bryter vi läger och far vidare.

I Monics bok hittar jag denna bild.

Hanssons 1 (2)

Lastbilen är prima, och vi hinner över många berg och genom lika många dalgångar. Det blir eftermiddag innan vi hinner Sirré. Det är torgdag och vi har det givna tillfället att sälja bibeldelar till människorna från de mest olika byarna. Vi hoppar av bilen och hinner bara visa ett Lukas evangelium. Vi behöver inte tala för varan. Det är ju Guds ord. Då duger det. Det hade inte gått bra att sälja något annat. Här finns ingen gräns för köplusten. På tio minuter är bortåt 100 ex. sålda. Ska vi sälja flera eller spara något för andra platser vi kommer att besöka? Vi väljer det senare. Ett lika stort antal människor står nu besvikna över att de inte fick en bok. Visst hade de haft rätt att få Guds ord. Men vi har så få böcker tryckta.

På tredje dagen når vi Lakamte, där hinner vi besöka kyrkan, sjukhuset, skolan och många trevliga ethiopiska vänner i deras små fina hus. Men vi har bråda dagar. En karavan för 2500 kg. ska anskaffas och utrustas. Kontrakt skrivas och det måste vara i kejsarens namn. Och då var och en sätter sin tummes stämpel på detsamma är det bindande.

Vidare skaffar vi oss ett par ridmulor. Vi tränar oss i ridning. Och det går bra. Inte mindre än åtta soldater har myndigheterna välvilligt ställt till vårt förfogande. Bevakningen behövs på en sådan resa. Förra lördagen dödades två personer i det trånga Didessapasset, och genom detta ska vi. – Men varför skulle vi frukta för det. Gud är ju med oss.