Dagboken 20-23 maj 1946: Pappa skriver om förberedelserna för andra etappen på resan så här:

Första gången i mitt liv har jag nu hållit på med utrustning och packning för karavanfärd. Det har varit intressant i många stycken. Inte har det gått till så som jag förut i min okunnighet trodde. Eftersom vi är inne i regntiden hade vi förberett för att inte få alltför mycket vattenskadat. Vi hade oljat ett större antal abogedidstycken (tyg som skulle fungera som presenning). Men i vår okunnighet hade vi lagt dem i en hög över natten. Gustav Arén kom att under den följande natten få lukta något underligt. Dukarna var nästan i brinnande tillstånd. Genom Guds stora nåd undanröjdes en stor olyckan.

Ur Monica Lindbergs bok, Också mitt Afrika, hämtar jag denna bild. Troligtvis är denna bild tagen mellan etapp två och tre några dagar senare i Gimbi, men den får vara med här.:

Hanssons2 (2)

Då allt var klart med kontrakt och med alla involverade 31 mulåsnor, 17 bärare kom en lastbil upp till missionsstationen. Det var en grupp geologer, som skulle vidare inåt på samma väg som vi. Vi blev erbjudna att åka med.

Hur gör de? Det skriver pappa om i dagboken.

Med en sådan terrängbil kan man göra 12-milafärden (till Gimbi första större ort västerut) på en dag. Men med en lastkaravan tar det inte mindre än sex dar. Vi väljer denna gång bilfärden.

Mer om den nästa vecka.