Nu är det dags för det sista inlägget för detta år. Tänk att det blivit över sjuttio. Jag tycker mig kunna sammanfatta mamma och pappas år 1945 som ”Ovisshetens år”. Jag har gjort en sammanfattning av året med just den rubriken och den kommer att ligga som en flik överst på bloggen vid sidan om källmaterial. Hoppas denna sammanfattning underlättar för eventuella nya läsare nu när jag bestämt mig att fortsätta. Jag vill dock redan nu informera om att det kanske blir lite mer glest mellan inläggen eftersom det faktiskt är så att mina föräldrar under 1946 skriver mindre i dagboken och jag har inte tillgång till lika många brev. Och så kanske de blir, efterlängtat, lite kortare.

Men nu till  denna veckas ovisshet – de hemliga framtidsplaner som pappa skriver om i brevet till de anhöriga i slutet av året. Ja, året slutar också i stor ovisshet.

Vidare fördes (på konferensen) en helt ny tanke fram. Jag hade en aning om den tidigare genom Per. Och det vi nu här nämner om det vill vi ska stanna inom kretsen av våra närmaste anhöriga. Det får inte gå vidare ut.

Vid Pers besök hos kejsaren innan han for hem till Sverige hade de kommit in på denna tanke. Per citerade i anslutning till detta några ord, som kejsaren för åtskilliga år sén fört på tal. ”Den som hjälper de fattiga, lånar åt Gud” Nu ville han få en man för den uppgiften. Han hade också uttryckt sig så här: ”kunde jag få andliga barn bland dessa, så skulle det vara det bästa äreminne som kunde resas över mig. Det handlade om ett arbete bland den stora skara i denna stad som inte kan taga vara på sig själva. Den skaran är stor. Vi ser dem från morgon till kväll. Många håller sig framme på gatorna, men säkert finns det ett ej ringa antal, som inte kan taga sig ut på gatan. Det fiunns dessa krymplingar, halta, blinda, vanföra för att inte nämna om dessa många, som är förstörda genom de sjukdomar som finns här. Alla dessa får ju försöka att leva genom det lilla de kan tigga ihop. Därför blir man dagligen förföljd av dessa arma människor. Sén finns det hela hopar av sådana, som är tiggare till yrket. De är i flesta fall mycket unga. Nu skulle, enligt kejsaren och Pers samtal, göras ett försök att rensa stán från alla dessa. I en speciell koloni skulle dessa tas in. Där skulle alla arbetsföra och särskilt alla unga få lära sig ett yrke. Alla som kunde arbeta skulle få arbeta för sitt uppehälle i motsats till vad de nu gör. Där skulle alltså finnas avdelning för de orkeslösa, de som genom sjukdom inte kan röra sig. Där skulle finnas skola för samtliga. Egen kyrka skulle finnas, likaså kyrkogård. Tidigare finns det inte någon som helst anstalt där dessa hjälplösa tás in. Det skulle med andra ord bli den första lilla starten av fattigvård och vård av hjälplösa.

Efter det samtalet med kejsaren där han ju helt lät förstå, att han var villig till att stå för alla kostnader, troligtvis ur privata medel, har Per tänkt att Elsa och jag möjligen skulle kunna tänkas för en sådan uppgift. Men något beslut är inte fattat än. Så mycket är dock gjort att protokollet från vår konferens innehåller en rätt detaljerad förklaring över planen med ett förslag till Stiftelsens styrelse att vi två möjligen skulle få ägna oss åt denna uppgift.

Inte minst för att följa upp vad som hände runt denna plan blir jag ju nyfiken att fortsätta följa mina föräldrar under de kommande månaderna. Jag kan ju inte lämna dem här. Det är helt tydligt i fortsättningen av brevet att deras fantasi har satts igång runt denna plan. Och ändå kan jag inte citera allt de skriver, men så här står det bl.a.:

Jag skulle ju vara intresserad av att ha stor grönsaks- frukt och blomster odling. Något sådant finns inte här i egentlig mening. Tanken flyger ju iväg. Vi skulle ju kunna tänka oss att vi kunna ha en verklig affär här i stán med försäljning av alster. Och varför inte försöka exportera vissa slag. Jag tänker ju nog inte så lite på blommor….. Men eftersom allt endast är tankar får detta inte gå vidare.

Men nu 70 år senare vågar jag nämna det. Vi får se vad det blev av det.

Jag önskar er alla som följer mig på denna blogg ett GOTT NYTT ÅR.