Ur brev den 5 januari 1946

Vi har nu hunnit in på det nya året redan. De tre arken vi skrev för några dár sén är kvar här än. Vi kunde väl skicka dem med det ordinarie flyget men vi väntar ju varje dag på vårt eget, von Rosens. Kommer det iväg med honom så går det betydligt fortare till Sverige. – – Därför passar vi på att skriva lite mera till er.

Bland den post, som det vanliga lördagsplanet hade till svenskar, fanns det två brev till oss. För ovanlighetens skull fanns det endast dessa två brev i missionens postfack i kväll. Vi var alltså de lyckliga. Nog var Per och de övriga lite besvikna… Båda var stämplade den 27/12 och nådde oss den 5 jan. Det är väl bra ordnat med postgången nu.

Breven var från pappas mor och svägerskan Maria i Skoghus och bror Ragnar. Jag har inte svaret pappa skrev till Ragnar. Här säger han bara tack. I ett annat brev har han säkert börjar resonera med Ragnar om sina planer antar jag. Tillbaka till brevet:

…Vi har nog tänkt på Er under julhelgen. Dock har vi haft det gott här på allt sätt att vi inte hunnit längta hem till Er. Men nu har vi berättat om julfirandet redan. Och nu är det julafton igen imorgon. Ni undrar nog hur vi ska göra då. Jo, vi försöker nog att fira en jul till nu igen. Det har varit så roligt att se församlingens förberedelser. De har verkligen stått i länge och väl. Det senaste de gjort här på området är, att de rest ett mycket stort tält. Enligt deras mening rymmer det 500 personer. Men då får de flesta sitta på marken. Men det går eftersom det är torrt nu dessa månader. I det tältet ska den stora festen äga rum i morgon kväll. De har dragit in elektriskt ljus, satt upp en stor julgran (cypress) och satt fast mycket grönt kring stolparna. ..Det är kväll nu, men vi kan så tydligt höra från kyrkan, hur de övar den ena julsången efter den andra. Elsa håller på med att sy en klänning, som ska bli julklapp åt vår Gannami. Vidare ska hon få en underklänning och ett förkläde. Och hinner Elsa så syr hon nog några näsdukar åt henne och pojkarna. De ska dessutom få vars ett förkläde för köksarbetet. Vi slår väl in dessa ”klappar” i paket och lägger dem under vår gran, som står rätt bra än. Och nog tror jag, att det ska gå bra att fira en jul till.

Den 6 januari skriver pappa i dagboken:

För vår kristna församlings del så firar den julafton med ett stort ”julmöte”. Alla tillstädeskommande församlingsmedlemmar och övriga hade att taga plats i det stora tältet. Antalet kanske gick bort åt 700 personer.

Intressant att den traditionella och årliga ”julkonserten” på julaftonen i denna församling har så gamla rötter.