Jag antar att mina föräldrar vid sidan om sina språkstudierna också läste böcker och artiklar som kunde förbereda dem inför det som väntade dem. Även om det inte fanns någon ny och aktuell litteratur så fanns det många böcker om Etiopien som getts ut bl.a. på EFS bokförlag under årens lopp.  T.ex. denna:

Nordfeldt
Denna bok, som i detalj beskriver allt från Gallafolkets historia (dagens Oromo) till deras seder och bruk, var skriven av deras ”företrädare” i Nedjo: Martin Nordfelt. Nedjo låg i ”Gallaland” som sedan mitten av 1800-talet hade varit målet för EFS arbete i Etiopien. Boken skrev Martin N. 1935 i anslutning till att han och familjen fick lämna Nedjo och Etiopien p.g.a. den Italienska ockupationen. Efter de fem ockupationsåren följde andra världskriget som hade gjort det omöjligt för EFS att sända ut missionärer. Missionsledningen och de missionärer som hade varit där tidigare var angelägna att återvända. Per Stjärne är en av dem. Vi har sett att han är en optimistisk, pådrivande person i sammanhanget. Nordfeldt har börjat arbeta i Tanganika istället så det var inte aktuellt för dem att återvända. Läkare och sjuksköterskor vid sjukhuset i Lakamte (Nekemte) hade varit i Sydafrika men hade redan kunnat återvända. En av dem Gusti Söderström skrev flera långa artiklar bl.a. en som hade publicerats i Budbärarens julnummer 1944. Där berättar hon om det återupptagna arbetet vid missionssjukhuset i Lakamte. Men även tidigare under hösten har det vid upprepade tillfällen i Budbäraren nämnts om möjligheterna och de stora förväntningarna som fanns bland de som i missionärernas frånvaro fått ta ansvar för arbetet (bl.a. de personer som nämndes i 15:3). Den 5 november citeras ett brev från Emmanuel Gebre Silassie.

Sedan han uttryckt sin glädje över att, efter många års isolering, åter ha fått kontakt med dem i Sverige, skriver han: ” Vi mår alla bra här. Nu ha Söderström farit in till Lakamte. De reste i juni och de ha kommit väl i gång med arbetet där. Alla gåvo dem ett varmt välkommen. Vår mission har mycket högt anseende hos regeringen och därutöver känna vi oss mycket tacksamma. Sänd nu så många lärare och sjuksköterskor ni kunna! På det hela taget är arbetet synnerligen uppmuntrande….”
I anslutning till ett annat liknade brev som publicerats i Budbäraren under sommaren 1944 fanns denna bild på församlingen i Addis Abeba efter en gudstjänst i januari 1944. (Jag undrar var kvinnorna är?)Församlingen i AddisI detta brev står det bl.a: ”Kära vänner! Vi vet att Ni bistå många, som äro i nöd, under dessa krigets och hemsökelsens dagar. Många av Edra grannar behöver Er hjälp. Det förstå vi mycket väl, men även vi behöva Er hjälp. Detta är Ert äldsta fält i Herrens vingård och Ni ha stort ansvar gentemot detta folk. Därför vända vi oss till Eder med stora förväntningar att Ni skola handla snabbt och komma till Etiopiens bistånd.”
Även denna gatubild från Addis Abeba används i tidningen vid upprepade tillfällen. Detta var från Piazan med postkontoret till vänster.

Cunningham St.Det är hit EFS missionsledning är så angelägen att sända ut en ny grupp missionärer men krigssituationen i Europa har fördröjt det hela.

Och nu förflyttar vi oss 70 år framåt i tiden: Jag var på denna gata den 9 december 2014 men då kände jag inte till denna, mer än 70 år gamla bild (kanske 80), och jag hade inga tankar på denna blogg så jag tog inget motsvarande kort. Det är idag inte en av de moderna huvudvägarna utan snarare en del av ”gamla stan”.  På eftermiddagen fick jag idén med bloggen men då var jag inte där utan hade flugit till… men det återkommer jag till.
Nu har jag bett Viktoria och Jonas Nordén, ett av EFS nuvarande missionärspar i Etiopien, att ta ett motsvarande kort. Tack Jonas. Man går fortfarande på gatan!!

(Nordéns har också en blogg på wordpress.com som jag gärna rekommenderar: Familjen Nordén i Addis Abeba.)

IMG_8138-2