Idag den 10 februari som var min äldsta syster Signes födelsedag vill jag publicera veckans inlägg. Hon var inte född utan -2 år denna dag 1945. Två dagar senare den 12 februari fyllde pappa 30 år. På torsdag är det alltså 100 år sedan pappa föddes. Hur det firades och hur de hade det i Helsingborg medan de väntade vet vi mycket lite om. I ett anteckningsblock kan jag se att de är ute och har några missionsmöten. Tydligen går deras tankar till juniorerna de har arbetat bland under de gågna åren. Dessa:

img014

Från en juniorsammandragning i Kristianstad, troligtvis 1944. I nedersta vänstra hörnet ser ni mamma Elsa. Ni ser också de läktare som jag nämnde i 15:3.

Till Juniorledarna skriver de ett brev den 16 februari där vi får reda på att de mitt i ovissheten har fått information om var i Etiopien det är tänkt att de ska vara.
”Eftersom vi ännu är kvar i Sverige, har vi tagit oss för en sak, som vi nu ber Er hjälpa oss med att fullfölja.
Det är många juniorer, som har bett om ett fotografi av oss, men vi har inte haft något lämpligt sådant förut. För att dessa våra kära juniorer och kanske några andra också skall få ett kort, har vi låtit göra några enkla vykort. I detta brev bifogar vi några för ER förening. Detta är en gåva från oss.
Då vi nu redan före avresan från Sverige fått veta, att vi tillsammans med missionär Hilma Olsson skall få vårt arbete i Nedjo, som ligger längst in i västra Abessinien, har vi tänkt, att juniorerna skulle få hjälpa oss. Under omkring tio år har allt missionsarbete legat nere vid missionsstationen i Nedjo. Vi vet, att mycket behöver repareras och ställas i ordning. Nu kan juniorerna, som vi lärt oss älska på ett särskilt sätt, få ett verkligt tillfälle att hjälpa oss att bygga upp denna förfallna missionsstation genom att lämna en slant för sitt kort….
Detta gör vi även med tanke på att kortet skall hjälpa våra unga vänner att komma ihåg oss i förbön och för att de skall få vara med om att bygga upp en missionsstation i Afrika. I väntan på båtens avgång arbetar vi med språkstudier i Hälsingborg…”

Det som var bifogat var det kort som pryder denna blogg och som tagits i anslutning till prästvigningen. (Se 15:4) I ett senare brev skriver Elsa till Thyra:”Det är ont om kartong så vi kunde inte få så många som vi ville. ” Senare kunde de dock trycka upp fler och det är väl anledningen till att detta kort är så spritt och har funnits i så många hem.

Åter ett par korta notiser om vad som hände i Europa denna vecka:

  • 4-11 feb. Jaltakonferensen på Krim där Roosevelt, Churchill och Stalin började dra upp riktlinjer för tiden efter kriget.
  • 14 feb. förstördes Dresden genom ett fruktansvärt bombardemang.
  • 18 feb. Montgomery säger i en segerviss proklamation: ”att det nu ringer för sista ronden”.

Även om man nu börjar se slutet på andra världskriget så är jag förvånad över att denna resa planeras. Varför så bråttom?  För att förstå bakgrunden så har jag läst en del av de böcker och tidningsartiklar som Elsa och Torsten troligtvis också läste vid sidan om språkstudierna dessa veckor. Men mer om det nästa vecka.