Även denna veckas inlägg bygger på brev till Thyra Johansson så det är hög tid att presentera henne. Hon kom från en fiskarfamilj på Hanö. Om jag inte minns fel så var hon yngst i en stor syskonskara. Hon bodde nu i Nogersund på Listerlandet i Blekinge. Där hade hon en liten affär men var också mycket engagerad i Missionsföreningen där hon var ledare i söndagsskola m.m. Hon kom att stå mamma mycket nära och vi i familjen har många underbara minnen från besök hemma hos tant Thyra i Nogerstund. Detta är en bild från 1942 – Thyra till vänster.Thyra

Hon får under denna vecka två brev från mamma. De är skrivna från Bruksgatan 27 i Helsingborg. Tydligen bor mina föräldrar i en lägenhet i anslutning till Missionhuset i Helsingborg. I dessa brev kommer deras omsorg om olika juniorerna, deras önskan att göra rätt för sig och inte minst deras vänskap till Thyra tydligt fram:

”Vi trodde ju att vi skulle vara på väg till Afrika nu, men vi är ännu hemma i vårt kära, lugna Sverige. Mina tankar går så ofta till Dig kära Thyra. Jag tror att det är själarnas gemenskap. Nu vet jag inte riktigt varför, men jag vill skriva lite till Dig i kväll. Det är lördagskväll, vi har lagt undan läxböckerna… Vi läser (annars) hela dagarna, det är svårt men vi tycker att det är roligt… Du undrar väl på de här burkarna. Men se vi hade en del konserver (heminlagd mat) kvar som vi tog hem till Torstens hem, (Skoghus) och nu när vi fick vänta så kom de väl till pass. ”Skoghus

Detta är en bild på Skoghus från 1945 som jag hittat i pappas lillasyster Ruths lilla fina bok: Min lilla berättelse.

Nu tillbaka till burkarna. Vad är det för burkar? Jo, Thyra och andra vänner i Nogersund hade försett dem inlagd mat i burkar. Lax, flott och kotletter nämns bara i dessa brev. Nu vill Elsa att Thyra ska lämna tillbaka de tomma burkarna till de rätta ägarna.
” Nu förstår Du att jag vill att Du Thyra skall vara snäll och lägga tillrätta vad jag inte gjort. Jag tänker så mycket på den lilla vita skålen som jag fick flott i, men den blev kvar i Kristianstad. Det är mycket slarvigt av mig att jag inte lämnat tillbaka den. Du förstår väl att de små kaffepåsarna skall följa med de olika burkarna.”
Och så var det detta med juniorerna. Så här skriver mamma i det första brevet: ”Ellen N. har skrivit till Torsten, hon talade om en pojke som hon sällskapade med. Vi undrar mycket vem han är” I det andra brevet som skrevs troligtvis bara ett par dag senare skriver hon: ”Vi hörde av Helge att det är ju en bra pojke som Ellen har sällskap med, vi blev så glada när vi fick höra det, vill du hälsa henne det.”
Nog om detta. Hur ligger det till med avresan? Både 26/1 och 10/2 har passerat. Så här skriver mamma i det andra brevet om sin undran och frustration:
”Du har väl också hört i Radio att Drottningholm skall gå nu, men nu är vi inte vissa på om vi får följa med.” Drottningholm är en av Amerikalinjens båtar. Trafiken mellan Göteborg och Amerika ligger nere p.g.a. kriget. För nästan tio månader sedan hade åtta EFS missionärer som skulle till Tanganyika fått följa med Drottningholm till Kapstaden när båten hyrts av Röda Korset och de stridande parterna för att utväxla bl.a. fångar. Nu hoppades man att de missionärer som nu väntade också skulle kunna få följa med vid nästa tillfälle. Men situationen i slutskedet av kriget hade gjort det mer komplicerat. ”Torsten pratade med Stjärne i kväll, han sa de väntar med stor spänning på tillåtelse eller avslag från Tyskland. Det är så mycket som vi inte förstår, det är underbart att Gud vet allt, och Han skall låta allt bli som Han ser är bäst. Nog må Du tro det är många tankar som går igenom hjärnan. Så läste vi här: ” Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda”. Tack Thyra för att Du och våra andra vänner ber för oss. – Vi behöver förbön… Om det är sista gången jag skriver till Dig medan vi är här, så skall Du veta att jag känner det också underligt.”
De lever i denna ovisshet om och när de ska kunna resa. Vi får även denna vecka lämna dem i denna ovisshet.