Den 21 april 1952 skrev pappa ett långt brev, tre maskinskrivna sidor ur vilka jag plockar en del. Pappa ursäktar sig i början så här:

Nu måste Ni, kära vänner förlåta oss, att vi skriver några sådana här gemensamhets brev/ kopiebrev. Vi vill inte att en enda av er som skrivit till oss ska bli utan en hälsning från oss. Då nu vår tid för brevskrivning är knapp, skriver vi istället lite längre brev och låter det gå till flera av våra vänner denna gång.

Jag fick för några veckor sedan göra en resa med doktor Kvissberg från Lakamte till en plats ytterligare åt väster. Vi skulle till Asosa, nära den Sudanska gränsen. Om denna resa tänker nog doktorn skriva i vår Missionstidning Budbäraren. Men det är bara en sak, som jag här ämnar nämna om. Det lager vi hade med oss av Guds ord på arabiska tog slut alldeles för fort. Åt det hållet bor många människor, som tillhör mohammedanismen. Och inte så få av dem kan arabiska. men inte trodde jag att det skulle gå så lätt att sälja böcker på det språket åt dessa trosbekännare. Jag tog fel, men må nu de böcker som kom i deras händer bli lästa och trodda.

Jag hittar ingen artikel om denna resa i Budbäraren. Antingen blev den aldrig skriven eller möjligen inte publicerad. På tal om Sudan skrev pappa också följande:

Bilen gör oss mycket goda tjänster. Men bensinen är i det närmaste slut. Men jag har beställt från Sudan.

De har firat påsk och om det skrev han:

Här i Etiopien har vi firat påsken en vecka efter det Ni firat den högtiden. Det innebär att vi nu idag har annandag påsk. Av praktiska skäl har vi firat en gemensam påsk i år. … Vi är tacksamma för denna påskhögtid och tror att den fått betyda en del för församlingens medlemmar. Det har varit mycket arbete med undantag av idag och igår. Igår hade vi gudstjänst på förmiddagen så som vi har det på söndagarna i allmänhet. predikanten idag var vår lärare Gemetcho Dano. Han är en god kristen man som brukar tala så uppbyggligt. Det är en stor förmån för vår skola att ha en sådan lärare. Han är också församlingens ordförande.

Redan innan påsk sände vi iväg fyra evangelister till sina arbeten på våra utposter – ordinarie predikoplatser. Dessa skulle utrustas och vägledas. Nu är de ute. Ännu har vi inte fått något bud från deras arbete. De ska stanna ute i två veckor då de ska undervisa i Bibeln och i läsning och räkning. De fyra är elever i vår Bibelskola här i Mendi.

Men nu tycker vi inte att högtiden är förbi ännu. Det beror på det att vi nu i veckan ska ha församlingarnas halvårs möte – församlings ledarnas underhandlingar här i Mendi. Mendiförsamlingen inbjöd denna gång och därför väntar vi nu representanter från många olika församlingar. Av den anledningen har vi gjort iordning en skolsal för gästerna som kommer. De ska äta frukost hos oss här på missionen. Middag och kvällsmat ska de äta hos olika familjer. Vi hoppas få goda dagar tillsammans. Från Nedjo väntar vi även Manfred Lundgren. Dessa möten ska börja på onsdag. Det är många problem i denna nya kyrka. Och det är visst inte så lätt att styra och leda. Det finns inga uppgjorda planer att gå efter.

En person som dock inte kommer att vara med även om han är något av ledare i den delen är pastor Daffa. Orsaken är att han ska resa till Europa. Om detta skrev pappa:

Han är en mycket god man – den bästa som kan sändas tycker vi. Daffa är en ödmjuk och god man. Om ni får råka honom, så måste Ni gå och hälsa på honom. Vi har skickat många hälsningar till Er med honom. Han ska besöka Sverige under två månaders tid är visst planerat. Konferensen ska han förstås besöka. Det var något om honom. För några veckor sedan var han hos oss här i Mendi. Han gav oss flera goda råd. Må han få mycken glädje och välsignelse av sin långa resa. Han talar tyska, engelska, galla och amhariska. Vilket väljer Ni? Men det går att få tolk också. Det får vi så ofta använda oss av härute. Tänk vad språken ställer till många svårigheter. Men nu kan vi använda oss av våra egna töser som tolkar till gallinja. De tycks kunna detta språk fullständigt igen. Ja, nu var det ju bara Signe , som lärt sig det före hemresan. Men det glömde hon bort alldeles då hon enbart hörde svenska. Nu har hon så fin betoning – alldeles som de infödda.