Den 27 april 1952 skrev pappa ett kopiebrev till. Detta handlar mycket om barnen/ungdomarna. Så här skrev han:

Det är nästan kväll nu. Det skymmer så smått. Elsa har bestyr med våra flickor som strax ska i säng. Fast inte kan de somna än. De sover så gott på middagarna – Eva i tre hela timmar oftast. Klockan är sex och då är solen redan nere bortom berget i väster. Vår kamrat här i Mendi, syster Lydia har rest mot Addis Abeba på sin resa till Sverige. Det var tid för henne att få resa hem efter sina fem år härute. Hennes ersättare är syster Ethel och hon har redan stått för sjukvårdsarbetet här snart en månad. Ethel har kommit till oss ikväll. Vi brukar oftast äta tillsammans på lördagskvällen och alltid på söndagsmiddagarna och rätt ofta även på söndagskvällen. För övrigt har vi egna hushåll. Maten är inte färdig ännu, därför hinner jag skriva lite innan dess.

Signe är duktig och mycket arbetsvillig. Har hon inte arbete nog, då är det svårt. Därför ger Elsa henne ofta grytor, pannor och annat för skurning. Våra flickor i köket är inte lika villiga och duktiga på att göra dem rena så som Signe. Vi har båda med i kyrkan varje söndagsförmiddag. Och som väl är så är de tysta och duktiga. Oftast har de andra barnen mycket lätt för att sitta tysta så det är väl att våra också gör det.

Jo, vi har påsklov och vad skönt det är. Vi hade längtat efter de så kallade fridagarna länge. Och nu har vi dem men de är snart slut. På fredag öppnar vi skolan igen enligt planerna. Under lovet har vi fått ombyte av arbete. Jag för min del har hållit på med att se till byggnadsarbetena mera nu än under terminerna. Nu måste vi försöka att få dessa färdiga före regnen och dessa kan vi vänta när som helst. Det har redan börjat mulna och vindriktningen och styrkan har varit en annan de sista dagarna.

Folket håller på att bygga upp en söndrig bro åt Nedjohållet därför hoppas vi kunna hålla vägen öppen åt det hållet till, även under regntiden. Åt väster till blir vägen stängd så snart regnen kommit igång på grund av en stor flod utan bro.

I går hann Elsa att sy en klänning åt Signe. Hon har under terminerna många lektioner i skolan, därför kan det inte bli så långa stunder över för sådant arbete då. Men hon måste likväl försöka hålla ihop kläder någorlunda på våra inneboende skolelever. Vi kan inte ge dem kläder. Barnen för arbeta halva dagarna (eftermiddagen) och så är de i skolan på förmiddagarna. Nu under lovet arbetar de hela dagen och får då möjlighet att samla in så mycket pengar att de kan köpa t.ex. ett par byxor eller en skjorta. Och de arbetar verkligen villigt. Vi måste ju se till dem så som om de vore våra egna barn. De flesta är ju föräldralösa också. Så gott som inga pengar kommer från Sverige för underhåll av skolan. Därför måste vi försöka dra oss fram på detta sätt. Mina byxor ger Elsa, mycket tidigt, åt de större pojkarna. Jag hinner aldrig slita ut dem. Det är så många som behöver dem.