Denna vecka står det inte så mycket i dagboken däremot har vi ett personligt brev från Elsa till Käraste Mamma. Ni får del av det brevet, i princip,  i sin helhet t.o.m. Signes hälsning:

Det är torsdag eftermiddag och i morgon skall posten gå. Jag tänkte försöka få en stund att skriva några rader till Mamma. Men det är som det var omöjligt att få en ledig stund. Jag vet inte hur många gånger jag blivit avbruten redan, och så innan jag blev färdig att börja. Ibland kan man önska, mer än något annat, att kunna fly till en lugn plats. (Var de hittar den platsen kommer vi att se om några veckor.)

Nu har det regnat så hemskt i eftermiddag, då kommer ju de som haft arbete ute, in och det blir ett sådant bråk. Torsten är på torget, och då skall jag ju helst se till att pojkarna också gör någon nytta.

Nu har det i alla fall blivit kväll, Olkaba, den största av pojkarna, som har hand om klockan, ringde just nu och då är klockan halv nio. Då brukar jag oftast ligga också. Jag blir så trött, min kroppshydda är ju så tung. Jag kan inte förstå hur det skall bli innan midsommar. Fru Idossa fick ju två pojkar, jag får väl det jag också. Gud allena vet.

Signe är mycket rar,  vad det skall bli roligt att få visa henne. Gud give att vi alla får mötas med glädje.

EPSON MFP image

Mamma skall inte tänka på julklapp, vi har allt vad vi behöver, och när vi kommer hem blir det nog flera saker som Mamma kan hjälpa oss med. Tänk inte på det.

Ganami hälsar till Mamma. Hon blev så glad när jag sa att Mamma brukade fråga efter henne. Hon är allt bra mycket snällare nu och väldigt duktig kan hon vara. Men hon kan också vara obeskrivligt slarvig, men det är en del saker hos henne som gör att man måste tycka om henne. Ja nog tycker man om dem allihopa, men nog är dom besvärliga också så man blir trött på dem.

Och så slutar hon brevet efter några hälsningar, brevet med.

Och nu säger jag god natt och sov gott lilla Mormor. Hälsningar från barnen i Lakamte  genom Elsa.