Ur dagboken, efter att den inte använts så flitigt ett tag:

10 april: Dagarna fram till nu har varit mycket upptagna med arbete. Nattens timmar har fått tagas i anspråk. I dag har de äldste fattat beslut om konfirmation.

11 april: Vi undervisar nu de sista dagarna före påsklovet.

Om både konfirmationen och påsklovet skriver pappa dessa dagar i ett kopiebrev som skickades till flera Juniorföreningar i Sverige. Och så skriver han om språk och hur det är att vara lärare. Så skrev han bl.a.:

Om fyra dagar gör vi ett uppehåll för påskhelgen. Vi har fritt i två hela veckor. Och det ska bli skönt för oss lärare också. Under tiden ska vi passa på att göra en hel del arbeten, som inte blivit gjorda under den tid då skolan pågår. Vi ska t.ex. reparera en del i och runt kyrkan. Bl.a. så behöver vår klockstapel som inte fått något tak ännu, få det.

Det är nu några ungdomar, som vi haft under vår fostran lång tid. Dessa anser vi nu bör få rätt att få inträda i den evangeliska församlingen. Nu i påskveckan ska vi ha en repetion på vad de läst i katekesen. Hoppas att det ska gå bra. Ni glömmer väl inte att bedja för dessa Era juniorkamrater härute.

Vi som inte till yrket är lärare,  har blivit lärare härute. Det var helt enkelt tvunget. Och det är roligt att vara lärare. Men hade man fått använda vårt eget språk i skolan, då hade det varit lättare. Men nu måste vi använda oss av det svåra språket amhariskan. Det går det också. Från tredje klassen börjar vi med engelska också. Våra elever är mycket stolta över att få visa vad de kan av det fina språket.

Tillbaka till dagboken där pappa berättar om allt som dagen haft med sig:

12 april: Dagen har varit händelserik. På stenarna utanför kyrkan satt ato Gebre Jesus och jag en stund efter sista lektionen och talade om den förestående konfirmationen. Efter en stund framförde han också sitt ärende. Han hade i lördags fått besök av vår Olkaba. Pojken hade bett att Gebre Jesus skulle bli hans böneman. Han ville gifta sig med vår skolflicka Jeshiemebet Teffera. Nu skulle jag säga min mening om detta.

Väl uppkommen så möttes jag av en präst, som väntade på att träffa ato Idossa. Denne kom och de önskade få se på de böcker, som jag hade. Idossa lät prästen välja bland böcker men såg också till att han fick Rosenius boken vid sidan om Nya Testamentet.

Och Kedane vill få börja predika för folket. Hans tanke är utmärkt. Nu måste jag ordna det så att han får öva sig.

Allan och Signe gör vackert i kyrkan. Nytt tyg sättes upp och en del ändringar görs.

Ato Idossa  talade så inspirerande i kväll, som vanligt, vid aftonbönen.