I slutet av månaden är pappa igång och skriver några notiser i dagboken:

Den 27 nov. Jag har nåtts av det meddelandet att min Elsa ligger sjuk inne i Lakamte. En svår andlig kris är jag inne i.

Med tanke på Erik Söderströms sjukdom och död blir naturligtvis pappa orolig.

28 nov. De första svenska tjänstemännen anlände idag. Det var doktor Norup. (Också en av de som varit med i ambulansen.) och vännen Olle Emgård.

Pappa skriver inte men kunde ha skrivit Monopol-vännen. Under deras studietid i Stockholm på 30-talet när spelet Monopol var nytt så brukar de träffas och spela det på söndagseftermiddagarna – kanske ibland med ett dåligt samvete, speciellt hos blivande prästen Torsten. Var det ok??

Dagen efter var dessa två nykomlingar på sitt första besök på Entotto. Just då fick pappa tydligen brev från Elsa. ”min kära Elsa är återställd från sjukdom. Gud, Du är god!”

30 nov. I kväll fick vi besök av tre utsedda från vår församling. De överlämnade en skrivelse med förfrågan om svenska missionen skulle vara villig att överlämna ansvaret för arbetet i kyrkan i deras händer. Vi var glada för det steget de vågat tá, men ser som det allra nödvändigaste, att en väckelse och förnyelsetid komme först.

Jag vet inte om detta förslag kom nu med anledning av att det äntligen nu börjar bli dags för den första missionärskonferens i Etiopien på många år. Den kommer att äga rum under december månad utan de tre sjuksköterskorna i Nakamte. Elsa, Hilma och Ruth. Hur de har det där återkommer jag till nästa vecka utifrån ett brev som mamma skriver till ”lilla Mamma”.