Den 28 mars skriver mamma i dagboken:

”Vi har haft lugna och sköna dagar med sol från klarblå himmel. Vi känner att vi kommit till söderns varma länder. Filtarna, som det förut varit lite smått slagsmål om på däck, de har alldeles kommit ur räkning. Idag har vi varit i Lissabon. Det var ett underbart vackert inlopp till stadens hamn. Jag önskar att jag kunde beskriva det, men det går inte. Här skulle ju de flesta av våra missionärskamrater lämna vår båt, och vi hade också skaffat oss passersedlar för att få gå ut och se staden och köpa frukt. Det blev emellertid ingenting av med det, ty de som makten hava tillät oss inte lämna båten. Våra vänner som lämnade oss kom och hälsade på oss på kvällen och då hade de en hel kasse med härliga apelsiner som de kastade till oss från kajen.”

Samma dag berättar pappa om livet på båten så här till sina föräldrar:

”Nog måste jag säga till mor, att t.o.m. jag saknar eftermiddagskaffet mycket. Elsa har inte litet roligt av det. Några wienerbröd eller kakor för övrigt finns inte ombord. Men maten är alldeles utmärkt. I går ordnades en särskild middag för oss på grund av att många går iland här. För att bara tala om efterrätten, så bestod den av glass. Det smakade bra. – – Just före middagen hade jag badat i Atlantens vatten. Vi har bad ombord och det är salt vatten från havet. Men det värms förstås.  Man passar på att bada när man är till havs, inne i hamnarna vill man inte det.                                                                                                             Påsken får vi med all sannolikhet fira ute på Medelhavet. Vi bereder oss på det och det går säkert bra. Omkring den 10 april beräknar vi vara framme i Port Said.”

Den 29 mars skriver pappa i dagboken bl.a. detta:

”I dag har Elsa och jag för första gången i vårt liv sett Afrika. Det var bortåt eftermiddagen. Den känslan vi kände då är svår att beskriva. ”Herre, giv att vi i den världsdelen kan få gå Dina ärenden.” Den bönen bär vi nu med oss.
Vi har sett så mycket vackert. Vid 7-tiden passerade vi Gibraltar och strax efteråt såg vi hur solen sänka sig i väster, över Europa. Denna vackra bild tar vi med oss som ett kärt minne. Vi dröjde så länge vi kunde framme i fören. Så mycket som möjligt ville vi se av dessa två världsdelar, som här möts.
Vi såg hur tumlarna simmade i kapp med båten fastän den gjorde kanske sina 15-17 knop. De höll sig framför själva fören. Stundom såg vi dem över vattenytan och stundom i skarpa krökar nere i vattnet…”

För att igen sätta in dessa dagar i deras historiska sammanhang så citerar jag från Världskriget i bild (sidan 2840).

”Den ena staden efter den andra föll nu i de allierades händer. Darmstadt den 25 mars, Frankfurt am Main den 27, Mannheim den 30, Heidelberg nästa dag och Karlsruhe den 31mars.”

Visserligen har sjöslagen vid det här laget förflyttats och äger nu rum runt Japan. Men oron är stor och det kommer vi märka nästa vecka när det som sagt även 1945 var ”stillavecka”. En alldeles speciell vecka som de fick fira på båten Drottningholm.

Nästa veckas inlägg kommer lite in i veckan.