Detta inlägg kommer i stort sett bestå av citat ur ett brev från mamma till mormor och en film.

Så här börjar mamma sitt brev.

”På böljan blå den 22 mars -45
.. Lilla Mor måtte väl vara frisk. Här har det varit si och så med hälsan. Nordsjön var ganska hård och det hade sjösjuka till följd. Av oss 11 var det bara Per, Axel och jag som har klarat oss, det är inget att skryta med, nej jag tackar Gud för det, för de som varit sjuka har haft det väldigt svårt. Linnea var som en trasa. Idag har vi lite bättre väder och lugnare sjö, men det är underligt att ständigt gunga och gå och stötta väggarna….
Vi får väldigt bra mat, kött som skulle kosta mycket pengar och kuponger hemma i Sverige. De måste ha kolossala kylrum i båten. I morgon får vi torsk, jag såg de kom upp med en hel balja frusen torsk. Vi får ofta konserverade äpplen, päron, krusbär och sådant till efterrätt. Den riktiga mjölken räckte bra de första dagarna. Nu får vi kondenserad, den ser ut som råmjölk och det blir inte att dricka den utan till gröten. Vi är så glada att ha Stjärne med, han är så god. Vi har morgonbön kl. 8 för alla missionärer som kan och vill komma. Så samlas vi stiftare 20 i 11 till en bönestund långt i akter på båten. (På samma tid som det tydligen var bön på EFS expedition.) Klockan 3:30 har vi en samlingsstund när de olika missionerna berättar om sina fält. Allt detta är vår vän Stjärne initiativtagare till.” Sammanlagt var det från början missionärer från sju missionsorganisationer med på båten tillsammans med diplomaterna och krigsfångarna.

Det kanske är dags att presentera Per Stjärne. Han och Valborg reste ut som missionärer till Etiopien 1921.

Stjärnes

Familjen Stjärne 1933.

På grund av den Italienska ockupationen av Etiopien och andra världskriget hade de inte kunnat vara i Etiopien de gångna tio åren. Under tiden var Per och Valborg Stjärne bl.a. rektorspar på Hagabergs folkhögskola i Södertälje.  1938 var både mamma och pappa elever där och det var där de träffades. Det finns berättelser om deras ”romans” just i förhållande till rektorsparet men det är inte 70 utan 77 år sedan. Hela livet kom mina föräldrar att stå Stjärnes mycket nära. Deras barn hade nu vuxit och Valborg stannade i Sverige p.g.a. ungdomarnas skolgång men Per återvände till Etiopien.

Tillbaka till brevet. ”Just nu har Torsten en liten engelsk pojke här i hytten. Han får skriva på maskinen och det är ju roligt förstås. De är så kära de små barnen. Torsten har ju nästan alltid någon hos sig. Han är ju barnens vän. Sandbergs lilla 9 månaders flicka är också mycket rar. Jag har ganska ofta fått hjälpa dem med henne, när föräldrarna varit sjuka. Lundgrens pojke är också rar, men svårare att sköta för han springer ju omkring.”

Det var då i dagarna 2½ år sedan hon stod brud. Längtan efter barn kommer fram i dessa rader. Men i ett annat sammanhang nämner de att det är lugnare att färdas utan att ha egna barn att ta hand om – och det kan man ju förstå.

I dagboken skriver pappa, troligtvis den 23 mars: ”Besöket i Liverpool var mycket intressant. Sådana mängder av fartyg har jag inte förut sett. – De livligt trafikerade färjorna där kuskar körde ombord med häst och vagn, kollämparna och allt annat såg så gemytligt ut… – Hur intressant var det inte med alla ljusen från båtarna i den stora hamnen strax efter det solen dalat i väster som ett eldklot i den kraftiga dimman och röken.”
I Liverpool utväxlades krigsfångar och där postades troligtvis mammas och andra brev.

Den 24 mars (Marie Bebådelsedag) börjar de skriva dagboken mer dag för dag och så ska vi följa dem fram över. Denna dag skriver pappa bland annat: ”- Elsa och jag har fått flytta samman.” (Troligtvis är det hytten som är markerad med ett kryss på kortet med båten.)

De har så mycket att skriva om så jag återkommer med ett inlägg till denna vecka – den 28.

Om ni vill se hur det kunde se ut på Drottningholm så har jag bifogat en länk till en film som är tagen på en annan av Amerikalinjens båtar nämligen Gripsholm. Gripsholm var något nyare så det kanske inte stämmer helt, men ändå. Håll till godo med denna stumfilm från 1925 på 17 minuter. (Klicka på följande länk så kommer ni åt filmen hoppas jag.)

http://filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=164