Den 6 mars skrev pappa så här i dagboken:

Det blev ordnat så att jag fick följa med vännerna Fogstads på en resa mot söder. Idag har vi hunnit till Nazareth. Här har vi bl.a. besökt sockerrörs plantagen. Bland de tusentals arbetarna var det mycket lätt att sälja böcker.

7 mars: Efter en mycket god resa nådde vi Irgalem strax efter middag. Det var roligt att träffa de norska vännerna. Men genom Barnes, som också kommit till platsen, fick jag veta, att Elsa varit sjuk igår. Men de sade också, att hon nu var bra igen.

I Irgalem skulle det bli stormöte. Så blev det också. Folket kom i större och mindre grupper under dagens lopp. De kom sjungande och möttes av hemförsamlingen som välkomnade dem och tvättade deras fötter. Sedan fick de ta plats i den tillfälligt uppbyggda kyrkan med gräs väggar och utstrött gräs på golvet. Där fick de kaffe. Sången fortsatte, Mot kvällen till då alla kommit (ett tusental) ordnades det för middag för alla. Bräder var utlagda på marken i ”kyrkan”. Indjerabröden lades på dessa och så kom pepparsåsen in . Alla åto på en gång.

Först kl. 9.15 kunde mötet börja. Det var välkomsthälsningar, predikan, upprop och sist ljusbilder. Vid uppropet visade det sig att 51 församlingar var representerade. Alla blev tillfrågade hur de hade det där hemma. – Mötet var mycket gott och andligen starkt. Jag bor hos vännerna Tausjö.

8 mars. Alla deltagarna hade tillbringat natten i ”kyrkan”. De sträckte ut benen där det gick och så sov de skönt. I går kväll fanns det en stol därinne, men den fick bäras ut eftersom den tog för stor plats. Mötet fortsatte. Efter predikan följde hälsningar. De kristna från Walamo hade sänt en representant. Han kunde tala om, att de före kriget- för 18 år sedan – var endast nio kristna. Nu räknade de de kristna i 50 000 och de har 225 församlingar.

Jag började sälja böcker. Det gick fint. Hungern stor.

Så här skrev han om denna försäljning i ett brev som senare publicerades i Budbäraren(1953:256):

Jag kom av en anledning att öppna min väska och då fick några av mötesdeltagarna se, att jag hade bibeldelar med mig. Så var kommersen i gång genom det. Jag vet inte hur många gånger jag fick gå till huset där jag hade väskan med huvud lagret av böcker i en större väska, för att skarorna skulle få något litet av vad de hungrade efter. En halvtimma var tillräckligt för att tömma innehållet i lagret till allra största delen.

Med Barnes återvände han till Addis och fann mamma var vid god hälsa.

Annons