Den 17 februari skrev mamma brevet som jag citerade något ur förra veckan. Nu får ni del av resten (i princip).

Våra kära trofasta vänner Thyra, Astrid och Thyra! (Väninnor från Listerlandet i Blekinge.)

Jag har ett långt kärt brev från Thyra J att tacka för. Tack också för det som låg inne i brevet. Du ska inte göra så. Du skämmer bort mig. Jag har så länge hållit på och skulle skriva till Er, men jag har varit så trög att skriva brev ett tag. När kvällen kommer är jag trött, trotts att jag inte gör mycket om dagarna. Jag har varit till doktorn, och hon säger att allt är som det skall, men jag är inte belåten med att jag känner mig så trött. Men det är väl höjden här ute och min ålder som gör att jag är trött och lat. (Tänk att jag kunde trötta ut mamma redan då.)

Jag är så tacksam att jag har så god och bra hjälp. Ni skulle se min Tjalliti, hon är en riktig pärla. Snäll och glad är hon jämt, och ett sådant tålamod hon har med Signe och Eva. Läraktig är hon också. Ännu kan vi inte laga några omständliga maträtter så länge vi bara har spritköket. Men det skall bli ett kök vad det lidet. Vi har rivit ner det gamla rucklet nu. Så hoppas vi bara att den som skall bygga upp det nya måtte skynda sig …

Om en stund skall det bli ett litet sammanträde här. Det är ett par från Norska missionen och från Bibeltrogna vänner och från vår mission och de skall samtala om möjligheten att trycka om en del böcker. Ni har väl läst det Torsten skrivit i Budbäraren att så många böcker är slut. Nu har han underhandlat med tryckeri, och det är relativt billigt nu, därför att pappers priserna gått ner. Men det behövs ändå ett kapital, och det har vi inte, utan bara skulder. De pengar som vi samlade ihop hemma ligger placerade i en stor upplaga dyrt tryckta sångböcker. Vi har bett Gud som väl aldrig förr om pengar. Stiftelsens kassa är ju så ansträngd, och det är svårt att våga hoppas att de skall anslå något kapital. Men Herren kan göra allt vad han vill, Han har alla möjligheter.

Vi har inte hört något från Mendi på länge. Det kom en postsändning för en tid sedan med en bil som varit till Nedjo, men då hade väl inte Mendi haft kontakt med dem där för det var inte något från dem. Så är det att vara längst borta.

Angående sammanträdet skrev pappa i dagboken den 19 feb.

Det var något av framåtanda. Må vi nu bara få medel som erfodras.

Nu blir det så att vi får vänta till mars för nästa meddelande från dem.

Annons