Hur blev det med semesterplanerna? Jo, dagboken avslöjar den 12 januari och jag avslöjar det på det som skulle ha varit mammas 110 årsdag.

Resa till Backo för att hjälpa Britta som blir ensam då Ingvar måste resa till Addis för revision.

Det var nog inte utan att Elsa hade fasat en del inför sin födelsedag eftersom huset inte var klart och hon inte kunde bjuda hem dem hon hade velat bjuda. Hon föreslår tydligen själv att de ska lämna Addis Abeba och åka till Britta i Backo. Vi får reda på lite mer om detta genom ett brev just från Backo. Detta brev sändes till en Junior ledare Margith Ivarsson för at hon skulle kunna läsa ur det för Juniorerna.

Våra kära vänner. Nu måste en hälsning skrivas och den kommer från en varm plats. Vi har inte förr varit på någon så varm plats en längre tid…. Varför är vi då här? Här ute bestämmer vi inte själva över var vi ska vara. Ingvar Nilsson som blivit vald som revisor för fältets räkenskaper måste resa iväg. Hans Britta skulle bli ensam. Då sa vi, att vi kunde åka hit och hjälpa till lite. Och det är bara nyttigt att få se arbetet på alla stationer Då får man en bättre inblick i det gemensamma arbetet.

Vems beslut var det? Vi har två av, åtminstone, tre brev från Backo bevarade. Dels detta ovan nämnda brev av den 21/1 Men så valde de att denna gång göra så att pappa skrev till mammas släkt medan mamma skrev till pappas släkt. Det senare har vi inte kvar däremot pappas av den 23/1. Ur detta pappas brev börjar jag nu citera:

…Elsa tyckte nog att det kunde vara roligt att få fira högtidsdagen tillsammans med en Grebovän. Allt nog – två dagar före packade vi vår jeep och styrde kosan mot Backo. Kamraterna i Addis visste inte om högtidsdagen och fann i vårt förslag om resa till Backo (på semester) en god lösning på problemet om hjälp åt Britta Vi blev inte färdiga att komma iväg förrän mot kvällen till och åkte endast till Ambo, en liten stad på vägen. Där sov vi den natten på ett hotell. En grek har ett sådant… På morgonen fortsatte vi vidare och var framme vid middagstid. Vi var välkomna och fick tá in i deras gästrum. Det såväl som deras egna rum har jordgolv Det är förhyrda hus missionen har här. Vi ser fram emot den dag då vi har vår egen tomt och får bygga ordentliga hus på.

Nu var det alltså dagen före födelsedagen. Jag talade lite med Brita genast. Hon hade glömt att det skulle bli en sådan högtidsdag för Elsa. Tidigare hade hon haft det i minne. Därför satte hon igång att baka och förbereda för att uppvakta Elsa nästa morgon . På huven på vår Jeep, som stod just utanför dörren till vårt rum, satte Ingvar grammofonen och spelade ett par fina skivor och då skulle jag enligt överenskommelse öppna dörren. Jag hade fått våra flickor vakna och de var alltså redo att tåga med in till mamma. Kaffe var kokt, en bricka trevligt ordnad och på den fanns det t. o. m. en tårta till Elsa. En sjuarmad ljusstake i trä, som Ingvar själv gjort blev deras present. Signe, Eva och jag hade ju förberett dagen redan lite före vår avresa från Addis. Vi hade köpt en finare vas till mamma och likaså två praktiska köksknivar, som vi visste att vårt kök var i behov av. Allt skedde i stor enkelhet men det var trevligt. Så läste Ingvar en psalm och så bad vi till Gud. Sedan förlöpte dagen i lugn och ro utan flera uppvaktningar. Ett brev hade kommit från Nils. Det hade alltså kommit före vår avresa. Nu några dagar senare kom en lång rad brev till Elsa. Och av poststämplarna ser vi att samtliga Era brev kommit till Addis just den 14:e jan. Nu tackar vi för dem alla.

Elsa är pigg och verkar inte så värst gammal. Fram till vårkanten väntar hon sitt tredje barn. Och vi hoppas ju att det om möjligt skulle bli en pojke. Signe och Eva väntar mycket starkt och är glada för att mammas mage blir större och större. Signe tycker nog att den bör bli ännu större. Men det hinner den nog bli på de tre månader som är kvar Doktorn säger att allt är väl med Elsa. Dock har hon lite för lite med blod. Därför äter hon just nu järntabletter. Ja, det här har Ni nog inte hört om förut eller väntat få höra. Men efter missfall var det ju roligt att allt gått väl så långt. Signe är så stor och förståndig nu. Hon kan t o m hjälpa till med en del saker. Hon blir säkert en duktig liten barnpiga. Men så ska hon också snart fylla sina sex år. Eva har fått glasögon.

Annons