Mamma skrev den 13 till släkten i Östergötland och beskrev huset de skulle bo i så här:

Huset som vi skall flytta till är nog inte så dåligt. Det har ett rum på 4×6 som man kommer direkt in i från verandan. Så två rum på varje sida om detta. Där blir sängkammare, arbetsrum, matrum och ett litet gästrum. Men så är det köket som är så obeskrivligt ruffigt. Det är ett rum med fyra sönderfallande lerväggar, ett ojämnt stengolv och ett rostigt och trasigt plåttak. Jag tycker inte att jag brukar vara pretentiös, men jag kan inte ha detta sorts kök.

Så finns det inget som helst tvättrum. En toalettstol är insatt i en liten skrubb mellan köket och matrummet. Ja, ni skulle se det går inte att beskriva. Nu vill vi helt enkelt riva ner detta och bygga upp ett nytt. Där tänker vi oss ett litet badrum, ett kök, ett förrådsrum och ett litet förråd för ved. kamraterna säger inte nej till detta men de säger: ”Det finns inga pengar för det”

Nu Carl. kommer det! Du skrev en gång att Du skulle skicka ut pengar från Hemsjö. Skulle Du kunna göra det så skulle vi vilja ta de pengarna till denna reparation. Om vi får stanna här 3-4 år så kan det ju vara värt att få ha det lite trevligt…

Vi har kanske inte tackat för pengarna vi fick ut efter mamma. Innerligt tack! Vi satte inte in dem i arbetet i Mendi, utan vi har dem med hit och de skall sättas in i bokrörelsen. Det skall ju bli Torstens egentliga uppgift att sprida och söka få till ny litteratur.

Ja kära syskon och syskonbarn, det är tio dagar till jul. Inte kommer vårt julfirande att bestå i ätande och pyntande. Spisen blir ett fotogenkök, och julpyntet och vårt hem förövrigt är i Mendi, kanske det kommer till jul, men kanske inte. Julpaketen, som Ni varit snälla sända oss har våra omtänksamma kamrater sänt in till Mendi påstår de. Vi har inte sett dem, men de kommer väl till rätta någon gång.

Om söndagen skrev pappa i sitt brev så här:

Idag är det alltså söndag och vi har varit i kyrkan. Vi blev hälsade välkomna till att bo där på kyrkans tomt. Det var församlingens president Emmanuel Gebre Selassie som sade några ord till oss. Vi är ju kända där sedan förut. Så fick vi tillfälle att hälsa från Mendi och berätta något om det Guds verk som pågår där. Det är väckelse och den eld, som Gud tänt där, går vidare. Denna väckelsens eld brinner inte i huvudstaden. Därför är det vår innerliga önskan att vi om möjligt skulle få föra någon värme med oss hit. Därtill må Herren ge oss sin särskilda nåd.

Och då har vi redan första veckan fått se de tre uppgifter de skulle stå i i Addis Abeba. Uppköpare, Litteratur arbetare och Ungdomsledare i församlingen.

Annons