Ur ett brev pappa skrev den 14 december.

Eftersom det hus, som vi skulle flytta in i inte ännu var helt tomt efter den som bott där förut, så tog Gustav och Thorsten oss till vännerna Eknors. Eftersom de har barn, fyra till antalet, så var de uppe i den tidiga morronen. Vi var väntade och välkomna. Sängar stod bäddade. Men vi fick först bada. Eknors bebor en modern stadslägenhet, som har båda kallt och varmt vatten i badrummet. Vi blev alltså uppvärmda och kaffe serverades också. Solen hade nu hunnit ett litet stycke upp på himlen. Vi trodde att vi skulle bli väldigt sömniga, men så vart inte fallet, Istället började vi med olika ting genast på morgonen. Jag tog mig för egen maskin ner till en verkstad. Det var med knapp nöd jag klarade bilen dit. DE lovade att titta på bilen. Jag började sedan uträtta åtskilliga skickebud från kamraterna inne i landet.

Detta skulle ju bli en del av pappas uppgifter i Addis Abeba men att han började med det första dagen och till och med utan vila efter en natts körning/bogsering. Men de har ju själva varit så beroende av den hjälp kamraterna i Addis Abeba kunnat ge dem långt inne i Mendi, De vet hur viktigt det varit.

De hade ju sänt sina julbrev med oss – dessa skulle nu postas. Så hade vi långa listor för uppköp med oss från dem. Jag gick från affär till affär. Filmer skulle framkallas, klockor lagas, frimärken köpas och kanske de mesta ärendena var till matvaruaffärerna. Det går nu att köpa så gott som allting, men det är otroligt dyrt. Rökt fläsk kostar mellan 12 till 14 kronor per kg.

Jag hade en pojke med för att bära saker och så kom jag hem till middagen och då smakade den utmärkt. Lika gott var att sova middag efteråt. På eftermiddagen var jag ute på stan i samma ärende igen.

På lördagen tog vi en titt på det hus i vilket vi ska flytta in. De höll på att utrymma det. Vi kunde flytta in några av våra saker före kvällen. Vi lät sedan pojken sova där under natten.

I nästa inlägg senare i veckan berättar mamma mer om huset.

Annons