I dagboken:

10 dec.

Efter ett längre uppehåll i Lakamte som varit mycket skönt fortsatte vi till Backo.

11 dec.

Med Addis eller Ambo som mål startade vi från Backo. Men vi hann bara till en plats en mil på andra sidan Ambo. Där strejkade vår bil. Det var växellådan som gått sönder. Vi bad Gud om hjälp, reste tältet och inväntade hjälp.

I ett brev som de skrev när de kommit fram får vi reda på lite mer:

Vi reste tältet vid sidan om vägen och ordnade på så sätt till för övernattning. naturligtvis väntade vi på hjälp av någon förbiresande bil. Men det kom ingen på en timmes tid och mera fastän vi nu var så nära huvudstaden. men före mörkrets inbrott kom verkligen en lastbil. Det var två amerikanare i den. Vi hade alltså stoppat den och undrade vart de skulle åka, Vi tänkte ju närmast på att bli dragna efter någon annan bil. Men de skulle endast åka någon mil i riktning mot Addis. Där har dessa amerikanare sitt läger. De är vägbyggare. men de talade själva om, att de gärna från sitt läger skulle kunna ringa till Addis för oss. De har ordnat med telefon till sin lägerplats. Vi var tacksamma för deras erbjudande och bad dem ringa till svenska missionen. Nummer 1949

Lundgrens kom också förbi deras övernattningsplats åt det andra hållet. Men även Manfred som var känd för att vara en ”duktig reparatör” ansåg också att det inte var något att göra med bilen där och då. Det blev med tiden natt och de fick lägga sig i tältet.

Vi stoppade in gräs under tältets tyggolv. Vi tog nämligen inte in tältsängarna utan lade ut de tomsäckar vi hade med oss och på dem rullade vi ut våra två sovsäckar. Med filt som underlag ordnade vi till för Signe och Eva mellan oss. Och flickan, som vi har med oss från Mendi som ”piga” fick sin plats intill Elsa. Flera filtar lade vi på små töserna och satte deras hattar på huvudena för att det inte skulle bli alltför kallt under nattimmarna. Vi hade lämnat oss åt Guds beskydd för den stundande natten.

Vid två tiden på natten hörde både Elsa och jag att en bil stanna till invid vår bil på vägen. Med en gång hörde vi svenska röster. Genast förstod vi att Gustav Arén och Thorsten Månsson gett sig iväg för att hjälpa oss fram till Addis…. När de fått meddelandet valde de att istället för att gå till sängs på kvällen, gick de ut i bilen och startade den.

Medan de nu gjorde iordning en draglina så väckte vi barnen…. Vi svepte in barnen i filtarna och lät dem sätta sig i bilen. Vid tre tiden på natten var vi färdiga och så drog de oss iväg på den dammiga vägen Det var inte lätt att se i molnet av damm efter deras bil Men det gick… Signe var inte lite undrande om repet skulle hålla. Därför var hon intresserad länge. Men så blev hon för sömnig och somnade även hon. Men före gryningen var hon vaken igen och kunde alltså se alla husen då vi åkte in i Addis.

Annons