Den 16 nov. skrev pappa ett kort brev från Nedjo. Efter att ha tackat för flera brev från Sverige, där de fått reda på att de är friska, skriver han:

Medan jag är kvar här i Nedjo vill jag skriva ett brev till Er alla. Vi är också friska. Kanske vi haft mer arbete just nu än förut. Därför har det inte kommit många brev från oss. Vi har verkligen inte hunnit. Och nu hinner jag inte skriva något långt och utförligt, vilket jag gärna hade önskat.

Jag är alltså i Nedjo och här har vi idag haft en stor högtid. Fem unga män har denna dag prästvigts. Detta är en stor dag i vår missions historia. Nu får denna del av landet fem egna utbildade präster. De respektive församlingarna ska själva stå för deras lön.

Mer om prästen som ska till Mendi i följande inlägg. Denna prästvigning är beskriven i en artikel av Manfred Lundgren i Budbäraren. Den artikel avslutas med följande:

Ett litet avsteg från den svenska ordningen var att förutom prästbrevet som överlämnades till dem av missionsföreståndaren överlämnades därjämte en fullmakt från den inhemska kyrkan genom kes Badima. Denna fullmakt innebar att de nu voro erkända präster inte bara inom det distrikt de nu närmast skulle tjäna utan också utanför detta. Denna lilla detalj är ett viktigt steg mot den evangeliska enhetskyrka som vi tror skall bli en verklighet.

Den högtidliga akten var slut och processionen skred sakta nerför kyrkogången och ut i den brännande solen. Högtiden var slut – gärningen och vardagen skulle börja. Solens hetta och dagens tunga – kampen, striden skulle taga vid. Men högtiden dröjde kvar i hjärtat, den hade format sig till ny frimodighet i missionärens inre. Nu hade han fått medarbetare. Sida vid sida skulle de nu arbeta vidare. En ny dag hade grytt, ljusare än den som var förliden.

Tillbaka till brevet:

I övermorgon far hela sällskapet från Addis Abeba tillsammans med några härifrån, till Lakamte där årets konferens ska hållas. Vi kan inte följa med istället blir vi ensamma denna tid. Men så väntar vi Hanssons om en två veckors tid. Och efter det ska vi ordna för vår resa till Addis.

Tyvärr kan jag inte skriva mer. Min rumskamrat Gustav Arén har lagt sig. Det är sen kväll och strax imorgon bitti måste jag åka tillbaka till de mina i Mendi. Men brevet måste gå med resenärerna mot Addis. Tack för att Ni ber för oss.

Annons