I brevet till missionsvänner den 23 fortsätter jag att citera:

Dahlberg hade uppgifter som väntade honom i Nedjo. Där skulle det bli prästvigning på söndagen. Och till den reste jag och några Mendi bor också. Men vår bil gick sönder på vägen till den i förra inlägget nämnda utposten. Jag kunde dock ta mig tillbaka med bilen även om jag fick köra sakta. Men jag kunde inte åka med bilen till Nedjo. Jag hade inget annat val än att fråga chefen här i Mendi om att få låna hans nya bil. Det fick jag också. Och så fick jag en reservdel från Nedjo efteråt, så nu är vår bil i bruk igen.

Vår sjuksköterska Sally Lundmark följde också med till Nedjo för att sedan åka vidare mot Lakamte och Addis. För en tid sedan gick hennes lösgom sönder. Den gick helt enkelt i två bitar då hon en kväll satt hos oss och åt. Och så har hon försökt laga den med olika slags klister. Men allt utan resultat. Och nu måste hon ta sig de 70 milen till närmaste tandläkare för att få den lagad. Och hade det funnits ordentliga vägar, så hade det väl inte varit så svårt. Men nu är de så dåliga. Dahlberg hade aldrig förr sett så dåliga vägar. Så nu är hon iväg och blir säkert borta en månads tid. Fortare går det inte att förflytta sig. Kanske hon också passar på att vila lite då hon nu varit härute så länge att det kan vara tid för det. Men vi väntar att få in en sköterska från Lakamte i hennes ställe, men hon har inte kommit ännu. Vi är alltså ensamma här just nu.

Annons