Den 2 nov. har vi följande notis i dagboken:

Vår Signe har idag förlorat den första tanden.

Det är faktisk en av bara tre notiser under hela november. En viktig händelse för pappa Torsten så den måste han skriva om. Det är tur att vi har ett brev skrivet senare i november med mer information. Där börjar han med att skriva så här:

Det har varit mycket dåligt med vår brevskrivning den sista tiden . Vi kan inte säga, att vi saknat något att skriva om. Men det är tid som saknats. Och nu är brevhögen stor. Vi måste skriva lite brev nu framöver. Och varför inte börja lite idag. (23/11)

Och då börjar han med att berätta om barnen.

Vi är alla friska. Signe och Eva växer och vi har svårt att hålla dem med långa klänningar. För här är det landets sed att kvinnor och även rätt små flickor ska ha så långa klänningar att de räcker ner till marken. Och naturligtvis ska våra små flickor ha sådana också. Signe försöker att tala lite amhariska också nu. Hon förbereder sig för vistelsen i Addis Abeba, hon vet, att folket i den staden talar det språket. Men i samtal flickorna i mellan håller de sig oftast till gallinja. Visst kan de svenska, men det andra språket tycks ligga enklare till för dem.

Vindarna är kraftigare nu än under regntiden. Virvelvindarna har återkommit. Och då dessa drar fram är vi ängsliga för om halmtaken ska följa med upp i luften. Vi är glada för att vi fått plåttak på köksbyggnaden med tillhörande förrådsrum. Där fanns det bara halm förut. Och eftersom vi endast har ett plåt rör upp genom taket från spisen, så var vi allt rädda för eldfaran. Vi försöker allt få till lite förbättringar. Nu ämnar vi också tillverka fönsterluckor till sjuksköterskebostaden. De behövs både på dagen för solen och för att stänga till på natten.

Nu har vi kommit ett stycke in i torrtiden. Det har inte regnat på en månads tid. Därför har allt redan blivit så torrt. Hur ska det då inte se ut efter ytterligare fem månader. För under denna tid kan vi inte vänta något regn alls. Men vi har det ju bra med vatten här på missionens område, källorna ger tillräckligt med vatten för våra behov. Åsnorna får bära upp vatten varje dag numera.

Vi återkommer till annat ur det tre sidor långa maskinskrivna brevet i kommande inlägg.

Annons