Mendi den 26 oktober 1952

Kära älskade Thyra-vän Lukas 18:27

Du skulle haft ett långt brev idag, men jag orkar eller hinner inte. Men tack för att Du tänker på oss och vill höra ifrån oss. För att Du inte ska behöva vänta förgäves får Du en liten hälsning idag. Innerligt tack för Ditt långa kära brev. Tack för allt Du berättar av både glädje och bekymmer….

Vad ska jag skriva, Du vet nog att jag inte kan skriva annat än det som är sant. Och då kan nog säga att jag är inte så vidare pigg och kry. Det är ju inte mycket att tala om, men till Dig är det svårt att låta bli.

Jag bär ett litet liv under mitt hjärta sedan juli-aug. Och det är vi ju glada i hoppet om att vi skall få ännu en Gudsgåva. Men jag har hela tiden varit så trött och haft en besvärlig förkylning som plågat mig så mycket. Förra veckan var det lite bättre och jag hoppades att snart slippa känna denna kraftlöshet. Men så började jag nysa ohejdat och är nu mer än någon gång förut illa däran. Vi har trivts så gott i Mendi men det är inte utan att vi längtar härifrån dels för att jag skall få träffa en läkare och kanske luftombytet kan hjälpa mig något. Men hur skall jag orka med denna hemska långa väg? Jo, nog skall Gud hjälpa i sin nåd. Och tack för att Du beder.

Det blir väl just i början av december som vi kan komma härifrån. Hanssons stannar i Lakamte över konferensen den 19-23 nov. Sen kommer de. Men det är mycket som skall till innan vi blir resklara. Mest ängslas jag ju för Gannamis bröllop. Vet inte om jag skrivit att alla våra tre flickor blir bortgifta här. Gannami skulle vi göra bröllop för. Ragato stannar och arbetar i skolköket ½ år eller så framöver och lilla Tjaliti följer med oss efter att ha´ blivit förlovad. Antagligen får vi ha´ bröllopet den 23 nov. Det är ju konferens söndagen, men Torsten kan ändå inte fara iväg den långa vägen och så hit igen.

Sally har tänkt sig till konferensen, men jag bävade så för att ta´ansvar för sjukvården, jag orkar inte. Så igår hände något. Hon brukar äta hos oss på lördags kvällarna och så har vi bönemöte, vi tre, efteråt. När vi åt så bet hon sönder sin lösgom. Den gick inte riktigt i två delar men sprack hela vägen. Tänk dig det är 70 mil på dessa eländiga vägar för att komma till tandläkare. Och då måste hon bli borta så länge så vi måste be dem i Lakamte sända en vikarie på något sätt. Hoppas de är snälla och gör det. Ja, Thyra nog hade jag haft mycket annat att skriva om, hur Gud gör märkliga ting. Men nu blev det bara om mina bekymmer.

Signe hälsar så och säger att hon kommer ihåg hur roligt det var att bada hos tant Thyra. Så tackar hon ännu en gång för sångboken och gläder sig obeskrivligt över att det är ett paket på väg till oss från snälla tanterna i Mjällby.

Hälsa alla. Din tillgivne Elsa, Torsten, Signe och Eva

Annons