Resten av brevet som mamma skrev till de anhöriga den 22:e oktober handlade om det hon gått och dp gick och funderar på.

Nu börjar det lida emot tiden att postmannen skall komma igen och då fick jag sån´ lust att prata lite med Er. Det är bra att ha´ några brev färdiga. Vi har inget särskilt den här gången.

Torsten han har så mycket arbete jämt, och jag har inte haft lust att skriva tidigare. Det är så mycket som är ovisst i framtiden, och jag trodde att jag skulle kunna skriva något bestämt hur vi tänker oss den närmaste framtiden.

Vi väntar ju hit pastor Dahlberg (EFS Missionsföreståndare Nils Dahlberg.) på besök. Vi hade väntat att han skulle komma och vara här över söndagen den 2 nov. Men nu efter vad vi hört av deras planer i Addis Abeba så vågar vi inte tro att han kommer så fort. Men vi vet inget, och så denna rysligt långa väg, och långsamma postgång. Kanske vi kan hoppas att han kommer hit över den 9 nov. Sen skulle det bli prästvigning i Nedjo söndagen den 16 nov. och veckan därefter skulle det bli konferens i Lakamte med avslutning den 23 nov.

Men nu har vi också hört att pastor Dahlberg bara stannar en månad. Om det innebär att han inte kommer att stanna här inne så länge vet vi inte. Så är det kanske så att Hanssons tänker vara med på konferensen och då kan vi vänta in dem hit någon av de sista dagarna i november. Och sen´ behövde vi ju ge oss iväg för att hinna till Addis Abeba och få vårt hem något i ordning innan jul. Vi hade tänkt oss att inte forcera resan så hårt. Det vore ju roligt att ha´ tid att stanna 1-2 dagar hos kamraterna både i Nedjo, Lakamte och Backo. (De har haft tankar på att också kunna komma till Chalia.

Men så är det en annan sak, och det är kanske det jag tänker mest på. Vi skulle ju ha´ bröllop för vår Gannami innan vi far. Och när skall det bli? Det är den stora frågan. Först tänkte vi ha det sedan Hanssons kommit hit, men om de dröjer så länge så måste vi nog klara av det tidigare för vi kan inte stanna mer än någon vecka sedan de kommit. Ja, detta är vår ovissa framtid. Men vi ber och tror att Herren skall leda allt efter sin vilja. Och då ordnar det sig till sist.