Jag fortsätter att låta det handla om barnen i detta inlägg. Jag citerar ur ett brev mamma skrev en dag strax innan lunch i oktober:

Det börjar vara i slutet på regntiden nu, för ett par veckor sedan såg det ut att bli riktigt slut men nu regnar det och åskar varje dag vid middagstiden. Nu kommer det ett rysligt mörkt moln och jag skickade upp Signe till pappa i skolan och bad honom sluta lite tidigare så kanske barnen hinner hem innan regnet kommer.

Signe är så stor, duktig och förståndig som väl är ganska lydig också. Hon vill inte att man blir ledsen, därför lyder hon. Eva är en liten slarva, envis och avundsjuk. ”O ja” : säger hon vad det vara må som Signe får eller gör. Signes mage är alltjämt trög ibland. Någon gång händer det att jag får ge henne lavemang. Men då skriker Eva: ”O ja, o ja” för hon vill också ha det. I den stilen går det med allt.

Nu gläder Signe sig obeskrivligt över att det är paket på väg till oss. Hon hälsar så mycket och tackar i förskott. Detta att kusin Elsa i Nyhult själv slagit in leksakerna till Signe och Eva, det har vi talat om så många gånger. Och att faster Maria skickat paket nu igen.

Vi har just sytt var sin klänning åt flickorna av det rödblommiga tyget som vi fick. Jag tyckte de behövde något nytt tills vi ev. får främmande. O, vad de gläder sig. Det var sista dagarna i juni som vi sist hade något besök, så det är inte så vardags vant just. Båda barnen och jag är förkylda, nu har jag nyst tre gånger medan jag skrev ordet ”förkyld” så nu får det väl vara slut för den här gången.

Antagligen blir det väl första dagarna i december som vi reser härifrån. Tänk på oss!

Annons